Testade att longreina ute idag. Heddan har så svårt för kort/samlad trav, och jag inbillar mig att det är lättare att träna in utan ryttare. Så jag tog helt sonika på Heddan träns och långa tyglar, och gav mig iväg. Heddan gjorde tappra försök till samlad trav, och ibland gick det, ibland inte. Hon gjorde dock jättefina öppnor i skritt åt bägge håll, och jag var jättenöjd, om än ganska mycket flåsig... Kondis, det har Heddan mer än mig...

Knoppade Heddan när vi kom tillbaka, så att manen skulle hålla sig en vecka till, och sedan släppte jag in henne i boxen för att hon skulle få äta. Hon gör knapt något annat än äter, men det verkar ha stillats ngt den sista veckan, för nu har det legat hö kvar i boxen varenda dag.

Ja, och sedan var det bara hemresan kvar då.. Bara och bara.. När jag kommit en tredjedel av vägen, så satt det en harpalt i en kurva. Och ja, jag vet att man inte ska väja för småvilt, men jag kunde bara inte köra på den, utan höll åt sidan, och gled ner i diket. Harpalten var inte så värst tacksam heller, den bara skuttade vidare.. Och visst, jag klarade mig bra. Bilen med, för vi gled bara mjukt ner. Men jag satt ju fast som 17.. Bara att bita i det sura äpplet och ringa efter pappa och pickupen.. När han väl kom så var det en enkel match att få upp bilen. Så tack, gulliga pappa, för hjälpen i kväll. Och mamma och moster Maria med, som ju kom till undsättning de med. ( Eller så kom de bara för att få skratta lite åt mig...) Nåja. Kunde ha varit mycket värre! ;) Så det bjuder jag på! En taskig parkering helt enkelt.. ;D

Nu ska jag ta och kolla lite på tv med familjen, innan jag kryper till kojs. :)