Det har blivit vår. Då ska pälsarna luftas. Men jg tänkte med fasa när jag släppte ut Calle i förrgår: -Det här kommer att sluta med inpackning...

Han svek mig inte... Hästen jag tog in igår hade lera överallt. Torr lera, tack och lov! Då går den iaf att borsta bort. Men när den var borta så kunde jag konstatera att om han fått ett lerTILLSKOTT av att gå naken, så hade han även ett pälsUNDERSKOTT av samma anledning. För nu kom polarna åt att nypa päls. Och hud. Och Calles hud är ju så känslig... Lille plutten... Alldeles knölig och pälsflådd...

Hade det inte varit för att han är rätt så nypig själv, så hade jag tyckt ännu mer synd om honom. Som det nu är så vägde jag fördelar mot nackdelar av att gå utan täcke, och lät honom florera naken i hagen igen. Lycklig häst gick ut igen, blank i den päls som återstod efter allt mitt slit med lerinpackningen. Och rullade sig. Tack för den.

Passade på att få ridsällis idag. Det blåste lite för mycket för den planerade turen med vagnen, kändes tryggare att rida.

Men trots detta så tänkte jag att jag kunde testa att rida på det bettlösa idag. Hahaha! Bad mistake! Det är aningens svårt att få en bockande häst att höja huvudet med det huvudlaget! Och idag var Calle TOKPIGG!!! Ett tag var det så pass att jag satt av. Man börjar ju bli till åren i kroppen även om knoppen är ung!! Lite rädd för att åka i backen är jag.

Men Åse på Curre och jag på Calle hade det jätteroligt. Solen sken och det verkligen vårade!! Såg tussilago som blommade med.

Calle fick till och med sova naken i natt! Han lär fira med att rulla sig grundligt, men då får det vara så.

Idag har jag äntligen fått RIDA på Calle igen!!! Så himla underbart!! Fast det solen sken med sin frånvaro så kändes det så himla bra att få vara ute en timme i skritt på bushästen. Tänk att vi har kommit så långt nu att vi kan rida ut på egen hand! Ja, det har vi ju gjort tidigare med, men nu har vi börjat att ge oss iväg lite längre. Och det går ju kalas! Fastän vi möter lite ruskiga saker på vägen. Men hur ska man lära sig om man aldrig får chansen att möta det farliga. Calle är iaf den modigaste jag vet. För han vågar möta det han är rädd för, med lite stöttning. Det krävs mod till det. Att möta något som man inte är rädd för kräver ju inget mod? :)

Nu ska han få vila i morgon, och så ska vi antagligen köra en sväng på söndag.

Måste lägga in lite bilder på shoppingen från GHS med!

Investerade i en Mac in a sack med. Testade idag, och med en liten bogbreddare så blir det perfekt! (Tillverkade en lite snabbt idag.)

Tack och hej från oss! :-) hoppas att det inte tar lika lång tid till nästa gång!

Jag vet att jag har varit superdålig på att blogga här på sistone. Andan har liksom fallit från mig... Men nu ska jag göra ett försök!

I lördags skulle vi åka på årets första körträning. Jag hade laddat till max, bara för att hitta Calle med en tappsko på morgonen... Sååååå surt!!! Fick ställa in träningen, och hade jordens beslutsångest över hur jag skulle göra med rödingen: 1. Gå ut i hagen ömfotad. 2. Stå inne på Box. 3. Gå ut i hagen med barfotaboot.

Men alla alternativen hade nackdelar. 1:ans nackdel var att han kunde ha sönder hoven. Dessutom var det hans känsliga vita framhov..
2:ans nackdel var att han blir suuuuuperupprörd inne. Och en jättearg, bockande röd häst i Box är ingen hit för någon..
3:ans nackdel var att den booten som passar fram inte har några broddar. Och gummi på blöt is är inget vidare det heller.. Plus att han kan få fula skav av att ha booten 24/7.

Men, eftersom han var Ohalt i skritt och endast markerade lite bitvis i trav så valde jag alternativ 1. Vilket jag självklart fick ångra på söndagen när han var betydligt haltare och dessutom svullen med puls ovanför hoven, upp till kotan. :-(

Nu blev det såklart boxvila. Försökte få ta på Hovis för att utesluta ömfotad eller hovböld under tiden. Men det här med boxvila passade inte fuxen. Han var dock inte en naturkatastrof och rev stallet, men han vägrade att äta och framför allt att dricka.. Vilket ledde till kolikkänning på måndagen. Nu blev det stort pådrag och jag mådde skit över hov, kota, mage och allt annat.

En hovslagare kom till stallet för en annan häst, men var snäll och förbarmade sig över Calle. 20 minuter efter kom veterinären.

Hon försökte att undersöka den arga hästen, men vi konstaterade att det nog var bäst att kolla hältan först. Ja.. Hältan ja... Om den hade funnits då...

För nu var Calle ohalt. Eller, han markerade så fort han klev på en större sten.. Diagnos: inflammation i hovens sula på grund av tappskon. Kotan kunde hon inte finna några fel med, så att den svullnade måste ha berott på att han inte ville använda hoven. Förvisso skönt, men suck.. Dyr tappsko...

Nu blev ordinationen ut i hage, eftersom hältan förmodligen inte blir sämre av det, och eftersom kolikkänningen alla gånger bearbetas av det. Däremot blev det order om boxvila så fort han har en tappsko, så från och med nu är det akut läge på dessa hovar. Jag ska därför åka och fixa ett mjukt inlägg till booten jag har, så att den kan knäcka extra vid behov.

Just den här gången hade jag ju extra otur, med skitunderlag och annat, men vem vågar chansa?!

Hur som helst. Den arga röda hästen va, efter tre timmar i hagen, samma gamla vanliga glada och charmiga häst igen. Många pussar blev det igår kväll! Och nu ska jag strax fara och kolla honom igen.

Älskade röding!!

Att köpa ett vintertäcke, ett termotäcke för inomhusbrul och en snygg lädergrimma för det eminenta priset av 727 kronor, det är inte illa... Calle kan nu stoltsera med dessa nästa vinter. (Plus täcket som snart ska inskaffas...)

Ibland har man tur!   

Att ha ett fullblod med känslig hud sätter ens uppfinningsförmåga på prov...

Calle har rejäla bogar, vilket gör att nästan inget täcke ligger optimalt på honom. Eller jo. När han står still! Men när han rör sig i hagen så tar varteviga täcke emot i bogen.

Det blir ju inte bättre av att han är så känslig att han även får skav av bogskyddet... Nu har jag inte bogskydd för att kunna ha dåliga täcken, men eftersom Calles päls går av vid minsta lilla, så har jag haft bogskydd på sedan dag ett.

Dessutom har jag valt att ha ett bogskydd med flärp mellan frambenen. På denna flärp har jag sytt fast en dubbelvikt padd till ben, så att det ser ut som om Calle är en flitig användare av always ultra. (Dambinda)

Varför?
Jo, men Calle lyckas sticka hål mellan frambenen med sina broddar när han ligger ner. Och broddar är ju ett nödvändigt ont denna årstid, såååå.. Då får man uppfinna lite. Om det fungerar?! Japp!! Alldeles utmärkt!!

Men så tröttnade jag då på bogskaven här för två veckor sedan. Tog fram spillbitar av renskinnet och klistrade fast den på bogskyddet i höjd med hans skav. Om det fungerade? Yeees! Det fungerar superbra! Calle har fått päls på de skavda områdena igen! Superhärligt!!

Så på det viset går mitt lilla röda hjärta i hagen nu.. Med en renskinns-bh och med en benpadds-binda mellan frambenen. Snyggt? Nej, inte om man tar av täcket. Funktionellt? You bet!

Igår var Calle på dåligt humör. Dåligt!!!

Han var så pass på hugget i sin frustration att han utförde bockserier i sin Box... Hur understod jag mig att behandla honom så? Stänga in honom i boxen som en.. som en.. Som en HÄST!!! Ingen hyfs i kroppen!!!

Det var liksom ingen ide att försöka göra mer än det nödvändigaste igår. Det blir liksom bara så här ibland. Just igår tror jag att det var pälsfällningen som var största boven.

Sista han visade detta beteende var när veterinären skulle raspa tänder på honom för lite mer än ett år sedan, och kände i munnen utan bedövning. När hon sedan släppte och gick ut ut boxen så bockade Calle i sin ilska över den fräcka behandlingen... (Sist han kollades i munnen var dock detta helt ok)

Livet med en rödhårig fullblodsgrabb...

Idag bestämde jag att det var dags: skygglapparna skulle testas. Vi har ju förberett oss i snart ett års tid. Calle har inte brytt sig om att jag har tömkört honom med dem, han har gått både hemma och på tur med dem på. Men jag har blivit varnad för att de kan bli hemskt rädda för vagnen när den kopplas på.

Men med prima hjälp av stallkompisarna så gick förspänningen kalas. Och sedan var det bara att köra på. Calle var hur cool som helst. Nu känner vi oss iaf mer redo för kommande kurs än tidigare. På lördag ska vi ta ett nytt försök. Då kanske vi vågar ge oss ut på en sväng med.