ET:n som var ute igår säljer även slickstenar. Inte vanliga saltstenar alltså, utan slickstenar med god smak. 

Och till vad skulle då detta vara bra??   

JO!   

Som exempel så kan jag ju ta igår. Q har ont i sin rygg och ET:n ska behandla. Självklart är hästen rädd om den delen av kroppen som gör ont och är kanske inte alls sugen på att låta ngn sticka akupunkturnålar där. Men eftersom jag då höll i slickstenen som smakade jättegott, men som han bara kunde slicka på (Bita går inte, den är ju i en burk..) så var han superfokuserad på den istället. Vilket gjorde att han inte ens observerade att han fick nålar i ryggen. Därefter lasrade ET:n honom, och efter det var han både mjuk och behagligare i ryggen, vilket gjorde att hon då kunde manipulera honom lite med. Under tiden som hon gjorde det här så slickade Q intensivt på sin smaskiga sten. En sten som jag bara kommer att ta fram vid situationer som annars kan bli riktigt jobbiga. Nu har han ju träffat ET:n en gång, och förknippar inte henne med att det gör ont, utan istället att det blev riktigt skönt, så nästa gång kanske stenen inte behövs alls.  För självklart är ju det allra bästa att hästen kan vara helt närvarande och ändå lugn vid ett ingrepp, men om alternativet är att binda fast dem hårt och tvinga dem, så använder jag gladeligen slickstenen istället. 

Hur den ser ut?

 Jo så här:

Och det var den blå med mintsmak som Q blev så frälst i. Smidig storlek att ha i handen med! Googla horselyx mini om du skulle vilja testa någongång på din häst med. Q är ju för det mesta väldigt enkel att ha med att göra, men som igår var det hä'r ett perfekt sätt att hjälpa honom att slappna av. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...