Jag saknar Heddan. Det finns ett tomrum i mog, som aldrig kommer att fyllas. Jag hade hoppats på att vi skulle kunna debutera i lite blåbärsdressyrer, ngn CR-hoppning och ngn distansritt i år, och så förlorade jag henne istället.. MIn bästa vän, som har kämpat så tillsammans med mig. Vi som klarade så många svårigheter tillsammans.

Nu sitter jag istället och försöker att fylla mitt hjärta och mina tankar med Q. (Ja, och mina barn med, men de har ju alltid sin tid och plats här hos mig, det är mer den där egentiden som jag försöker att fylla, de stunder som jag börjar att grubbla över varför det blev som det blev med Heddan.) I sommar ska jag starta med tömkörning av Q. Förhoppningsvis kommer jag sedan att kunna tömköra honom på korta turer i skog och mark i höst.

Jag ler när jag ser på Q just nu. Han fäller och fäller, men de låååånga ljusa stråna sitter som berget. Däremot är han mörkbrun på vissa partier på bogen. Jag undrar hur han kommer att se ut i sommar.. Eller, om pälsen sitter så här pass så blir han kanske inte somrig förrän i september... Men den som väntar på något gott, ni vet.. Hur som helst, just nu ser han ganska rolig ut. ;)

 

Emma

24 april 2012 09:41

Drog själv i handbromsen lagom till min födelsedag då det blev för mycket grubblerier och saknaden var för stor, tröstekramar i massor till dig! Fina lille Q, ska bli så roligt att se hur han utvecklas! :)

http://www.stallpäärni.se

Jossan

24 april 2012 22:49

Ja, det ska bli jättespännande. Jag hoppas så att han blir lika trevlig att rida som han är att hantera, isf blir han en drömhäst.

 

Kim

26 april 2012 01:06

Hoppas ditt tomrum snart känns mindre tomt och du kan fylla det med alla vackra minnen.

Ska bli spännande att se vad som kommer fram där under all päls på din lilla Q.

http://varmt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...