Jag kikade precis in på en yngre tjejs blogg, där hon bloggar om sitt varmblod. Hästen såg otroligt fin ut på fotona av den, så jag surfade vidare in på en film som hon hade lagt ut. Hennes valack gick i hög form, minimalt steg, inte alls lösgjord eller ens tillstymmelse till att bli lösgjord heller, men jag funderade på hur en så pass ung tjej fixade att behålla hästen i den formen så länge.. Ända tills jag hade hästen mitt i blickfånget, dvs, när hästen kom mitt för kameran.. Den var kraftigt inspänd med gummisnodd.. :( Ingen eftergift fanns att få, såvida inte huvudet for in mellan frambenen.

Det är så tragiskt..

Dessutom kunde man även se foton när hon hoppar hästen i samma utrustning. Kraftigt spänd gummisnodd som man ser på alla bilder, men först efter att ha blivit varse om att den är där..

Jag är till skillnad från många andra inte ngn hatare av hjälptyglar, under förutsättning att de används i RÄTT syfte, och att den som hanterar dem vet vad den gör. Bland det värsta jag vet så är det när hästen trots att den har accepterat hjälptygeln fortfarande inte får bli fri. Därför är den hjälptygel som jag använder helst graman, men bara när jag känner att jag behöver den extra hjälpram som den kan ge, bara i specifikt syfte, och framför allt: Jag kan släppa den så att den absolut inte inverkar alls när den inte behövs.

Rider dessutom på "rysk kandarfattning" (Vet inte alls om det heter så här egentligen, det var en instruktör som kallade det för det, så jag har anammat det..) när jag rider med den, dvs, jag håller gramantygeln med endast mitt pekfinger. I ett enda finger blir man inte så låst, vilket jag upplever att jag blir om jag håller gramanen i vanlig kandarfattning.

Dessutom använder jag mig enkom utav inspänningen som Bertalan de Némethy förespråkade. 

Till slut så vill jag inflika, att senaste gången som jag använde gramanen på Heddan, var när vi tränade galoppfattningar i vänster varv, i april 2010. Det var sista gången som jag tyckte att det behövdes, och på hela 2010 tror jag att hon haft den på sig 3 gånger under mina träningspass med henne. Så egentligen hänger den mest och samlar damm.. Så, rent procentuellt sätt, så rids hon med gramantygel/hjälptygel hela  0,8% av dagarna på ett år, och då i syfte att hjälpa henne med kroppen.

 

josefine

7 januari 2011 21:04

Usch! Låter förjävligt... hoppas aldrig jag lyckas klicka mig in på den bloggen..

Jag kan dock låta extremt anti hjälptyglar, men egentligen är grejen att jag i princip aldrig ser någon rätt använd hjälptygel.. Och skulle jag skriva att jag tycker det är bra med hjälptyglar i rätt syfte och i rätt händer så är det ingen som tar åt sig eftersom de som använder det tycker att dom kan använda dom.. :-/

http://minfux.blogg.se

Jossan

7 januari 2011 22:01

Tyvärr används de ofta fel.. Och just gummisnoddar är jag hyper mot.. För de är oftast för korta, och sedan tycker jag att hästen inbjuds att gå och väga mot dem, så att det blir tryck i bettet samt på nacken, konstant.. Och det hjälper inte ens att hästen sänker sig, för den är fortfarande aktiv.

Okunskapen är hästens värsta fiende, helt enkelt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...