När man skriver i en blogg så utsätter man sig ju för allmänhetens vrede likväl som man kan få nya vänner att prata och diskutera med. Då och då dyker det dock upp en del mindre trevliga inlägg. Det roliga med dessa inlägg är att de alltid är anonyma.. Det känns ganska så hopplöst att föra en diskussion med "ett spöke", så därför väljer jag att ta bort anonyma inlägg som vill ha diskussioner kring rätt och fel angående hästar och hantering av dessa. Däremot tar jag gärna råd och tips, konstruktiv kritik från personer som jag VET har erfarenhet av det som vi diskuterar. Det finns så många förstå-sig-påare inom hästvärlden, men enligt min uppfattning är världen inte antingen svart eller vit, det finns många gråzoner. Och lika lite som att alla människor är likadana är alla hästar stöpta i samma form. 

Hur som helst, eftersom ett "spöke" har lämnat sina åsikter angående vår inkörning så kan jag svara på detta öppet inför alla som läser bloggen.

Jag vet, efter den dagliga kontakten som jag har haft med Calle nu under det sista halvåret, att han är tryggare med mig vid sidan än med mig bakom sig. Därför har vi fortsatt att träna på tömkörning utan vagn snarare än med vagn, då jag anser att det är av stor vikt att en häst ska slippa stressen med två nya saker när den ska befästa något nytt. Det finns säkert många som ser annorlunda på saken. Allt beror ju på hur man har valt att jobba med sin häst. Hur som helst. Om Calle skulle få panik och kasta sig för att han blir rädd för vagnen, så anser jag att jag har mycket större chans att lugna honom om jag är bredvid honom, än om jag är bakom honom. Jag har även större chans att snabbt kunna lossa vagnen från balsnörena som vagnen är fäst i (för att den ska kunna lossna om olyckan är framme..). Första gångerna som vi har arbetat på detta vis har vi varit tre personer som har hjälpts åt att leda honom med skakelsläpa. Sedan har vi varit två. Och efter ett stort antal tillfällen av denna övning har person nummer två som lett honom kopplat loss och tagit över rollen som filmare, men alltid befunnit sig så pass nära att personen kan rycka in OM något skulle hända. I morgon är det återigen dags att ta ett steg i inkörningen. Då kommer den person som har störst erfarenhet av inkörning tillbaka och ska hålla tömmarna medan jag leder. Kanske kan vi då knäppa lös en stund. Kanske inte. Det är helt upp till hur Calle reagerar på situationen som avgör det. Och det är inget som vi kan planera in idag. Vi kan ha mål, men man måste vara flexibel och ändra målet för dagen om något inte verkar stämma.

Självklart är det alltid önskvärt att vara flera personer när man ska lära hästar med något nytt. Men vissa delar av träningen kan vara bättre att vänja in hästen med flera gånger, och det är inte alltid så att man har folk att tillgå till denna hjälp så ofta som det är önskvärt. Jag tränar hellre min häst ofta och korta stunder, än att pressa honom maximalt en gång i veckan när det finns flera som kan hjälpa. Just Calle blir lugnare av upprepningar. Så vi repeterar. Ofta. Och korta stunder.

Vi tränar även andra saker för att han ska bli så säker som möjligt sedan. Vi går utmed lagom trafikerade vägar. Vi går förbi hagar med hästar som far som tokar. Vi kollar på presenningar som fladdrar, går över dem och kryper inunder dem. Allt för att han ska bli så trygg som möjligt och förstå att han är trygg med mig. Det finns de som tycker att jag är skitlöjlig. Jag vet det. Men det struntar jag i. För det här är mitt sätt, och det fungerar för mig. Jag tvingar inte på någon annan mitt sätt. Men om någon frågar så berättar jag gärna om varför jag gör så här. 

Tyvärr får man sällan frågan om varför man gör på ett visst sätt i hästvärlden. Man får oftast bara höra att man gör fel, för att man gör annorlunda än den personen. Men faktum är att tiderna förändras och att mer och mer fakta uppkommer angående hästars inlärning. T.ex så utkom Hippson med en intressant studie för en tid sedan: http://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/forskningskollen-beloning-gav-tydliga-resultat.htm

Och eftersom den här metoden verkar fungera för oss, så kommer vi att fortsätta med den, tills dess att ett ännu bättre alternativ uppkommer. 

(Men om någon har lust att komma ut till mig och assistera ett par gånger i veckan så är ni hjärtans välkomna. Det är ALLTID bra att ha ett par extra händer till hands, det är inget som jag tackar nej till! Tvärtom. Bra att ha extra hjälp när man tränar lastning med.)

Klick-klick. 

 

sara

9 maj 2013 14:59

Jag har varit väldigt skonad med sånt, men fick något anonymt för några månader sen. Jag svarade på det men skrev också tydligt i bloggen att jag tänkte inte lägga energi på såna som inte kan stå för det dom skriver och jag kommer ta bort såna inlägg. Inte fått det sen dess ;)

Vi är alla olika,tycker olika och vill olika och det är väl helt ok så länge man respekterar varandra ändå. Det tycker inte jag man gör om man inte kan stå för det man skriver!

Tråkigt att någon måste ifrågasätta, eller snarare ifrågasätta anonymt för ibland kan det ju faktiskt vara lite roligt att diskutera med någon som har en annan åsikt :)

http://sanellie.bloggplatsen.se

Jossan

9 maj 2013 19:10

Ja, men precis. Jag diskuterar gärna, men då vill man ju gärna veta VEM man för en diskussion med..

 

Stina

9 maj 2013 18:48

Klok som en bok Jossan !

Du gör det som funkar för dig och rödingen, det är nåt jag är säker på !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

9 maj 2013 19:10

Tack Stina :)

 

Emelie

11 maj 2013 22:27

Man blir ju lite avundsjuk på all den allmänbildning du har, så nej jag förstår inte hur dessa "spöken" tänker :p Fast sen kanske skillnaden sitter i att jag har jobbat med dig och dina hästar på ett vis, jag har stått och kollat på(läs fotat) men jag har ju även varit med "in action". Jadu, men vissa människor vet ju tyvärr "allt" ibland!

http://neverbethesame.bloggplatsen.se

 

Kicki

15 maj 2013 22:00

spöken ska man inte lägga energi på. hade ett antal för nåra år sen som jag ledsnade på och låste bloggen...

http://kaa.bloggplatsen.se

Jossan

16 maj 2013 07:18

Ja, det är så tråkigt att man inte kan föra en normal diskussion om varför någon gör på ett visst sätt. Det finns liksom ingen absolut sanning, det är det postmoderna samhället väldigt ense om..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...