Jag klev upp och tog spåret två varv innan frukost. Det gick SEGT. Första varvet var jag stel som jag vet inte vad. Kände av benhinnor, knän och axlar.. Andningen var inte heller på topp. Andra varvet hade jag mjuknat, men det kändes som om jag spring i sirap. Fast jag bättrade ändå på varvstiden med en minut det varvet? Hur som. Enligt mina beräkningar så springer jag nu km på 5:20 när jag springer 3,6 km. Det vill jag förbättra till 5 minuter blankt innan jag går upp ännu ett varv. Har tre veckor på mig. (Var ju som vanligt sent ute. Suck   )

Nu ska vi strax bege oss mot transporten, som idag ska få sista strykningen med färg. Jag tror att den kommer att bli jättefin. Kommer att ta ett beslut senare på om jag ska måla taket och mellanväggen med. Time will tell. Fast det blir inte förrän i sommar isf. Är ju liksom inte lika mycket jobb med det som med det andra iaf. 

Calle får en visit i eftermiddag, är lite svajig med hur dagen kommer att se ut, men eventuellt så repeterar jag lite från gårdagen för att befästa det hos honom, annars får han bara pyssel och vila. 

 

Nina

4 maj 2013 21:00

Kul att du börjar få upp flåset! Vad har du för färg till transporten? Funderar på att måla min i sommar :)

http://www.dorado.bloggplatsen.se

Jossan

4 maj 2013 21:13

Pratade med en tjej som jobbar i en färgbutik. Hon rekommenderade att man tvättade och slipade ytan i transporten lite lätt (Jag slipade massor just in case..) och sedan målade med vattenbaserad akrylfärg för utomhusbruk. Jag använde även en grundfärg för att vara säker på att den skulle få bättre fäste. Återkommer om någon månad med rapport om färgen sitter kvar, hihi..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...