Jag värdesätter de här dagarna som jag kan vara hemma med Markus något så otroligt mycket.. Det är så mysigt att kunna gå och filosofera i lugn och ro här hemma, utan att behöva bry sig det minsta om att stressa iväg. Markus är ju min minsting, och har ju egentligen aldrig fått vara ensam och myst innan. Det har ju inte Tor heller, men eftersom han går i skolan nu så kan jag inte få till det så att han och jag får egentid tillsammans på samma sätt som jag och Markus. Men han och Rasmus ska däremot få lite egentid på lördag! De ska för första gången gå på bio ensamma! Mysigt med en snäll storebror som fixar och donar så att man får hänga med på så spännande grejer!

Idag ska jag och Markus hälsa på farmor, och så ska vi köpa den där förbenade linsvätskan som jag har glömt i flera dagar.. Utan linser är jag blind, så linsvätska är en nödvändighet för mig att ha hemma. Tyvärr är jag inte förutseende och inskaffar ny innan den gamla är slut, så ibland krisar det.. 

Jag ska försöka att övertala Maken att möta upp mig vid lunchtid så att vi kan köpa lite saker på Rusta tillsammans. Han vill nämligen vara med när ngt nytt ska inskaffas till hemmet. Jag har INTE fria tyglar där.. Men jag har funnit en matta till vardagsrummet där, och en tavellist som jag vill ha ovan tv:n. Kanske kan jag få igenom det idag.. Men först ska vi besöka farmor! Och det som gör detta möjligt är det faktum att: VI HAR TVÅ FUNGERANDE BILAR IGEN!!!! YEEEEEES!!

Var dessutom duktig igår och rensade ut 3 papperskassar med böcker samt 4 kassar med filmer till Rasmus loppisdeltagande. Hoppas att han kan kränga det mesta till en billig peng, så att vi slipper att få hem det igen. Så alla loppissugna, åk till Björksta bygdegård utanför Västerås på söndag! 

Nu är det dags att snygga till här hemma igen. Det drog liksom en tromb genom hemmet igår.. Ungefär vid 17, när alla var hemma igen.. Suck... Nåja. Bara att kavla upp ärmarna och börja! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...