Dagen har varit sådär. Och nu värdesätter jag den här sista stunden av dagen med familjen i soffan. Småkillarna är nattade, och det är bara Rasmus, Maken och jag som är vakna.

Inser hur otroligt lätt saker och ting blir väldigt fel idag. Men det är bara att göra om och gå vidare. Jag är jag och det jag har med mig i min kappsäck är inte samma som den andra har i sin. Människor är olika och rätt för en är inte alltid rätt för den andra. Lika olika, helt enkelt.

Nu ska jag dra en varm och skön filt över mig, ta en värktablett och hoppas på att huvudvärken ska försvinna.

Ja, idag står det ju cavallettiarbete på schemat. Men eftersom jag stänger på jobbet så lär det vara mörkt när jag kommer ut till Heddan.. Så jag får nog ta på mig den superba pannlampan om jag ska få till ngn bra cavalletti. Med den lyser ju natten upp som dag! Får testa och se om det fungerar. Heddan kändes iaf jättefin igår, och hon går bättre och bättre med det raka bettet.

Har precis låtit kaninen komma ut ur sin bur, så att han hinner röra på sig lite innan jag ska åka till jobbet. Jag lider så med honom på vintern, när det är blött ute åtminstone, och han inte kan få komma ut och skutta. (Han är en utekanin, född ute, och bor ute året runt. Rasmus är ju pälsdjursallergiker, så det är enda sättet för oss att ha honom.) Fast på höst och vår så skuttar han på våran plattbeläggning, och när det torkat upp på sommaren och gräset klarar lite kaninkrafs bättre (japp, han är en grävare av stooooora mått) så har han hela tomten att tillgå. Då njuter Floyd.

Nu börjar det att bli dags för att sätta sig på cykeln och bege sig mot jobbet. Det har varit en BETYDLIGT bättre morgon idag än igår, och jag har minsann hunnnit med lite mer idag. Lagat cykelhjälm (=fixa nya spännen), dammsugit och diskat. Ja, och så fixat frukost och klätt ungar förstås, fast det räknas inte, för det gör man ju jämt.

Nej, bara att sätta fart nu då!

Bild från september 2010.