För ett år sedan, så bestämde jag och en aldrig träffad bloggvän att vi skulle bege oss ut i vårat avlånga land tillsammans.. Plötsliga infall som faktiskt slog väl ut för en gångs skull, för som Ann sagt både då och efter det: -Det är så skönt med dig, Jossan, för du äter mer än mig!

Hahahaha! Ja, men vaddå! Det är gott att äta!  Nädå, skämt åsido, Ann och jag matchar varandra bra. Vi har samma intresse (hästar), har båda varsin avkomma efter Pepinos fina hingstar, och vi tycker som sagt om att äta. Ja, och så arbetar vi inom samma yrke med. Fast Ann har kommit längre i sin utbildning. (Men jag har faktiskt några år tillgodo, så det så ;) )

Vi har hur som helst planerat att göra samma resa nu.. Så om tre veckor sticker vi, och då är det detta som gäller:

Laxbutiken... Mmmm-mmm-mmmmm!

Lite shopping, eller mycket..

Och så ska vi sist men inte minst och hälsa på Sara och hennes fantastiska hästar! Denna gång med GPS, så att vi slipper åka vilse.. Hehe..

Vi har bokat boende på en ranch vid Ullared, och det ska bli riktigt trevligt! 

 

Emma

12 mars 2012 06:28

Men gud så härligt! :) Åh, nu blev ju jag sugen på en roadtrip jag också! :)

http://www.stallpäärni.se

Jossan

12 mars 2012 06:34

Ja, vi hoppas på en ÄNNU trevligare resa den här gången, för vi slipper ju campingen och de gemensamma utrymmena på den denna gång. ;) Nu slår vi på stort och har faktiskt toalett "på rummet" ;)

 

Ulrika

12 mars 2012 08:22

vilken härlig tur ni kommer att få :)
En liten undran, är bilderna på hästutrustningen från Ullared??
Jag har hittills inte fått min man att styr bilen dit men nu blev jag ju väääldigt sugen på att åka dit.. :)

Jossan

12 mars 2012 17:28

Ullared it is!! Finns ett tidigare inlägg i bloggen, om jag inte minns fel så i april 2011, där finns ännu fler bilder. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...