Men bara för att jag har jobbat så. Becka och jag skulle rida ut idag, och galoppera intervaller med bruntokhäst (Såg du Becka!!! Jag skrev inte ORANGE!! Jag skrev brun!! Snällt va!!  ) och svarttokhäst. Vi började med att skritta en bit på zonerna. Sedan blev det en bit trav. Och så testade vi galopp. Gick helt ok. Vi skrittade en bit, vände och skulle galoppera tillbaka. Dessan hinner iväg innan Heddan, som för tillfället ägnar sig åt sidvärters studier av elstängslet strax bredvid oss.. Sedan ser hon Dessan lååångt framför, och   , så var vi iväg.. Dock hade jag inte riktigt koll på läget i just den stunden, för jag red med dubbla tyglar till kapson och det raka bettet, och när jag tog i henne så satte hon bara baken in under sig, men spurtade på ännu mer. På sidan av oss ser jag en massa lysande ögon som snabbt närmar sig, Becka verkar helt oberörd; Had hon ens sett dem??

-Becka, vi får sällskap, ropar jag. Och ungefär då så ser Becka alla unghingstarna som kommer upp jämsides med henne i full galopp. Wroom wroom, sa Dessan och Heddan.. (Hingstarna var ju i sin hage, och de ville faktiskt också busa lite.) Ungefär då ropar jag till Becka igen; - Jag har ett litet problem.. Heddans stopp fungerar inte?!?! Och det verkade inte Dessans heller göra.. Men efter bara några meter till, så fungerade visst stoppen på damerna igen, fast, så där får de ju inte göra! Så det blev ett par galoppsträckor till, och vad Heddan var fin på slutet! Dessan såg också fin ut, me´n vi fick ju verkligen jobba för det, Becka och jag. Tror att vi var ute i 2 timmar totalt.. En boot kort blev jag med.. Trots att jag plockade upp den och satte den på plats en gång, så lyckades hon tappa den igen.. Tur att jag har ett extra par..

Unghingstarna tröttnade snabbt på oss, och stod bara vid staketet och kollade när vi intervallade. Jag stannade och ropade till Q: Beeeeeeeebiiiiseeeen, och då gnäggade han genast till svar.. Åh, mitt fyrbenta hjärta!!  

Heddan fick massage och stretching efter passet, men hon verkade mer än nöjd. Och jag var strålande glad. 4 fina fattningar tog hon på stor volt i slutet av passet, samt två i sitt svåra varv. (De bryr jag mig inte så mkt om hur hon tar, bara hon alls tar dem. Men det kändes bättre än på länge!)

Nu ska hon få softa i hagen i morgon, men få massage på kvällen igen, och så ska vi ut på tur på lördag igen, fast då ska Vera rida. Och jag har fått äran att låna Teitur! (Tack Jennie och Paulina!!) Nu hoppas vi bara på bra väder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...