Helt på egen hand stack vi iväg idag, Heddan och jag. Skrittade en sväng på 4 km. Det var inte riktigt min dag.. Jag valde att rida med kapsonen och stångbettet.. Men jag tog tumvantar på mig?? Hur tänkte jag?? Inte alls antagligen.. Red utan vantar en stund, och då gick hon som en klocka. Men sedan frös jag för mkt och fick ta på vantarna igen, och hon fick gå fritt hem.

Nästa helg kommer Q att få bo på Hubbo under dagen, och sedan få gå med Heddan i lösdriften på natten. Jag vill göra så för att hon ska börja att sina så sakteliga.. Och det känns lunast att ha henne kvar i hagen första gångerna som vi försöker, eftersom han har lyckats att ta sig ur hagen förr.. Veckan efter så kommer jag att göra tvärtom. Dvs, ha honom kvar i hagen, och ta med Heddan till Hubbo ist. Det är ju så som det kommer att se ut från och med om en månad ungefär. Jag ser på Heddan att hon börjar att falla ur så smått. Trots att jag stödfodrar henne med lusern utöver den fria tillgången på hösilage (Med bra värde) så lyckas hon inte bygga överlinjen. Så jag har ju gett henne sojamjöl med för att hjälpa henne på traven, samt att jag vet att de får havre i hagen varenda dag. Men man vet aldrig med Heddan hur mycket hon äter. Är hon hungrig så tuggar hon ju på.. Men hon kan rätt som det är matstrejka ett par dagar, och då säger det tjopp.. Och så har hon fallit ur.. SPECIELLT nu när Q tar hennes sparreserver..

Booten som jag skaffade åt henne sitter perfekt! Så nu kan jag sätta på den för att minska risken att hon sliter ner trakterna mer än nödvändigt. I paddocken är den guld! Ute tror jag att hon rör sig bäst utan. 

 

Ann

12 november 2011 19:49

Jag ska också börja rida så fort jag kan röra mig utan att få en hostattack så jag nästan kräks...
Om du får för dig att vilja hälsa på oss någon gång skulle du kunna ta med din kapson då så jag får prova den? :)

http://annrosdahl,bloggplatsen.se

Jossan

13 november 2011 09:05

Absolut!! ( :( Har dåligt samvete för att jag aldrig får tid att åka över.. Men snart är jag ju klar med pimmandet.. Då borde jag få massor med tid, eller hur?)

 

Bonnie

12 november 2011 22:16

Det är aldrig kul när de börjar falla ur:( Går det att få henne att äta olja? blir ju inget extra mängd mat men endå en del energi extra.

http://teamkarlsson.blogg.se

 

Alexandra

12 november 2011 23:29

Haha kan inte låta bli att tycka det är lite sorgligt att dom ska skiljas åt snart... :')

http://alexaka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...