På det mesta faktiskt.. Jag är mycket seg i aktiviteten här inne, men jag kommer väl snart åter. MIn egentliga plan med bloggen är att kunna gå tillbaka och kolla vad jag har gjort med Heddan, och hur det har förlöpt. En minnessida helt enkelt.

(Det är roligt när folk läser och kommenterar, men det är inte därför som jag skriver. Det är mest för min egen skull. Ett ventilationshål för mig själv. Men, skriv gärna kommentarer för all del, det är alltid roligt med feedback, och det muntrar många gånger upp en!)

Markus har insjuknat igen. Skitsegt. Han var feberfri igår, men idag har han 38.4 igen.. Suck.. Så det blir VAB i morgon, igen.. Börjar att kännas riktigt BLÄH! Bli friska, rara barn!!!

Håller på att tillaga dagens GI-rätt nu, det blir broccoli och kasslergratäng, med pasta till för barnen. Det går åt rätt håll på vågen, och det motiverar mig till att fortsätta med detta i minst en vecka till, innan jag återinför liite mer kolhydrater. Men i helgen blir det festligaste som jag dricker bubbelvatten..

Efter maten ska iaf jag och Rasmus iväg och hälsa på min farmor. Hoppas att hon är lite piggare idag!

 

Jennie

3 februari 2011 23:46

sv: Tack så mkt! Just nu känns allt bara tungt.. Jag hoppas han blir återställd snart. Kram!

http://jeila.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...