Det känns fortfarande jätteskumt att inte åka ut till Hubbo en dag.. Konstigt att man är så beroende av detta.. Fast kanske inte egentligen.. Jag har ju tillbringat nästan varje dag i vecka i stallet sedan 1990, dvs i 20 år.. Det är runt ca 16200 timmar som jag har spenderat hos mina hästar.. Om jag räknar att jag haft ca en dag i veckan minst som jag inte har åkt ut alls. Och då har jag bara räknat luddigt, och inte med ngr tävlingsdagar, träningar, inköp av foder och sånt.. Så den slutliga summan är nog långt mer.. Det är som om jag skulle ha tillbringat 2 års tid, dygnet runt, i stallet med hästarna.. Utan att sova dvs... Annars skulle det ha hamnat på mellan 3-4 år ist..

Man blir ju lite skadad av detta... Bara att erkänna...

 

giovanna - från travare till ridhäst

4 november 2010 21:13

SV; ja dom är super snygga!! Men det är ju så mycke manmåste ha till hästar så ibland får man vänta.. det är ju inte precis billigt med häst :)

http://omskolad.blogg.se

 

giovanna - från travare till ridhäst

4 november 2010 21:14

super fin häst du har föresten!! :))

http://omskolad.blogg.se

 

Ann

4 november 2010 22:43

Man ska inte börja räkna efter hur många år det blir för då måste man inse att man börjar bli gammal...
Själv har jag hållit på i över 30 år, och det är ju konstigt eftersom jag bara är... typ 20... ;)

Ston bär olika precis som vi, det är mycket kan spela in, rids dem, har de haft föl tidigare, hur länge sedan var det isåfall osv, så du behöver nog inte oroa dig, men jag vet hur det är!
Man kan bara inte låta bli! :)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Jossan

4 november 2010 23:23

nej, och jag är dessutom lite skrockfull.. Jag tror att om jag tror det värsta händer det bästa, osv.. Så jag oroar mig, och oroar mig, och Maken blir bara irriterad ;P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...