Tidigt i morse klev Moa och jag upp och begav oss ut till Hubbo för att ta in Heddan och göra henne klar för att åka till seminstationen och ultraljuda henne.

Jag var mkt tveksam på om det skulle finnas en fölunge där, men jag hoppades verkligen!!!! (!!!!!!!!)

Och väl på plats var detta var Hans hade att visa oss:

Har ni sett något så gulligt någongång????!!!  

Dags att presentera Pappa-häst med kanske?

Här nedan ser ni Pepino PRE´s vackre Galope-P, den blivande stolta fadern till Heddans bäse!

Galope är i år bara 3 år, och nästa säsongs avkommor blir hans första, så det blir extra spännande att se vad blir för litet underverk som kommer ut.

Besök gärna Pepino PRE´s hemsida och blogg.

Jag vill passa på att tacka Sara på Pepino PRE, Hans Kindahl och Kristina Odensvik på Lötsberga Djurklinik för allt deras stöd och support så här långt i dräktigheten. Det är tur att det finns så duktiga människor att rådfråga när man vimsar runt i halvhysterisk okunnighet.   

I morgon ska Heddan få sin första skrittsväng på nästan 2 månader. Vad härligt det ska bli att få ut på hennes rygg igen.

 

emma

6 augusti 2010 12:37

Snyggingen! Det kommer bli en bedårande liten fölis!

 

G

6 augusti 2010 17:01

Grattis "mormor"!
Gullig fölis och jag är dessutom säker på att den blir gulligare o gulligare med tiden..:D

 

Jenny

6 augusti 2010 18:48

Åhh va kul, grattis från gammel matte.. Kommer bli en super bebis detta :)

 

Ann

6 augusti 2010 19:43

Grattis! :)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

 

Ulrika

7 augusti 2010 13:33

Grattis Jossan,

och likheten är ju redan slående mellan mamma Heddan och fölis :)- lika söta!

 

Malin

8 augusti 2010 12:39

HÄRLIGT!!! ;)
Då får vi en bäbis i stallet nästa vår/sommar! Underbart mysigt! :)

 

Sara

11 augusti 2010 20:35

Grattus till fölet!
Kul du valt en PRE :)
Mvh
Sara K.

http://www.yeguadasarakarlsson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...