När pluggstressen hänger tungt över en, när sjukdomar hopar sig över familjen och när dagarna är överbokade, då finns det inget som är så befriande som en låååång galopp tillsammans med sin bästa vän.

Hovarnas rytmiska klapper, andhämtningen som följer galoppens takt, suget i tyglarna och kraften från hästens bakben när de arbetar framåt.

En kilometer. Två kilometer. Ett litet break för återhämtning, och så på det igen.

Och efteråt; själafrid. Både för Calle och mig. (Fast Calle blev duschad, avtorkad, borstad, linimentad och täckad. Jag fick nöja mig med ombyte och sedan swisha vidare till nästa anhalt på schemat...)

Hjälp... Den sista tiden har jag varit så förbenat trött.. Jag kommer knappt upp ur sängen när klockan ringer på morgonen. Inte heller har det blivit bättre av att alla barnen varit sjuka, så att jag har sovit dåligt när jag väl har fått sova, på grund av att jag ligger "på vakt". Hoppas att det ger med sig nu...

Men igår var jag och den galne röde på träning igen. Han var faktikst riktigt lugn igår, vilket han inte varit speciellt ofta den sista tiden. Havren är numera väck ur foderstaten, och jag hoppas att det kan ge honom en sund bas att gå på. Ok, roligt att han blir pigg, men det är skillnad på att vara pigg och att vara helgalen. 

Igår på träningen var det iaf hoppning som gällde. Vi skulle hoppa på relaterade avstång, raka linjer, doglegs, diagonaler (Förvisso också en rak linje, men lite svårare..) och ur sväng. Calle skötte sig strålande. Tror att vi fick ett nedslag på hela träningen. 

Men JAG är ett nervöst vrak. Jag tycker att hindren är såååå höga när jag sitter där till häst. Och när jag sedan kollar på filmen från träningen åker skämskudden fram.. Det är ju knappt hopphöjd för Calle.. Nej, det vill till att piloten tuffar till sig lite. (Och jag vet, det kommer... Jag behöver bara känna att vi fixar det tillsammans. Det får ta lite tid.) 

Här kommer iaf filmen från igår. 

Nu kunde man ju ha önskat att rubriken handlade om mig, men nej ack nej. Det är rödingen som kokar över. Idag blev det tömkörning efter två dagars skrittpromenader (En uppsutten, en vid hand). Och hjälp.

Calle tog sats och for runt mig som en oljad blixt. Bock och kick, bock och kick, bock och FULL GAAAAAAS!!!! Bootsen flög all världens väg.. 4 gånger fick jag leta efter dem och sätta fast igen. Men det hade garanterat varit skorna som flugit sin kos om inte bootsen tagit smällen. Så man får vara glad ändå.

Men vad har det tagit åt min lille segpropp? Han är helt personlighetsförändrad! Efter 117 varv i tokgalopp med bensprätt så lugnade han sig så pass att jag kunde tömköra på en 8-volt, i kort galopp med enkla byten mellan volterna. Efter ca 100 varv med det så kunde Calle faktiskt trava. Väldigt spänstigt, men ändå trav!

Det var en mycket svettig kille som sedan nöjt promenerade tillbaka till stallet och gick ut till Norma i hagen.

Idag var det dags för hoppträning igen. Calle var laddad. Topp tunnor!! När vi kom till ridhuset så var han som 600kg dynamit, och den var laddad!! Det var nog första gången som jag suttit på Calle och fått känslan av: idag kommer det att göra ont att trilla av...

Men jag trillade inte av. Vi gjorde det faktiskt bättre än sist. Med undantag av en dålig start på grund av klena nerver hos ryttaren, så gick träningen klart åt rätt håll. SÅ nöjd med dagen. Det känns som om jag valt rätt häst i livet, rätt instruktör, har en superb supporter (Julia) och just nu så vill jag sväva lite i den känslan.

Calle har blivit en helt ny häst under det sista halvåret, pigg, kaxig och attitydig ;-) But I like it! Och han verkar trivas som fisken i vattnet bland brudarna på Gesala. (Och Curre med, såklart!)

Nu ska jag ta och avsluta kvällens notes med att visa dels hur snygg jag var innan jag gav mig ut i mörkret igår...

Dels en bild på hur taggade vi var nu ikväll...

Äsch! Blev två ;-)

Godnatt på er nu. Dags att sova.

Calles hälta försvann lika snabb som den kom. I grund och botten då varade den i en dag. Fast jag oroar mig ju såklart fortfarande. Och på grund av min oro så har Calle med små undantag fått ta det lugnt. En dressyrträning och en hoppträning med låga hinder. I övrigt skritt och tömkörning i naturen. Mycket skritt och skritt/trav övergångar.

Detta har i sin tur lett till att jag har fått en väldigt pigg häst. Igår på tömkörningen så körde han alla skolor ovan mark.. Så eftersom tanken med dagen är att köra en runda med vagnen, så hoppas jag att det värsta pyste ur honom igår..

Killen som jag igår vetat i tre år vem han var har ändrat sig en del!

Bäste hästen!!

I morse var det dags för check av Calle. Hjärtat i halsgropen.. Men han var hältfri på liten volt,hårt underlag. Yeeeesssssssss!
Vi har ju skrittat en timme om dagen för att han inte ska leva rövare i hagen (trötte Calle är ett minne blott. Kung Calle är visst här för att stanna) men idag skulle jag testa att trava lite på rakt spår med.

Morgondagen får utvisa om han höll för mer belastning. Jag hoppas så!

Ja, Calle vilade ju en vecka och sp var tanken att vi skulle igång igen i söndags. Tömkörning första passet. Pigg häst. Jättepigg. Men ofräsch i vänster varv. Kollade honom åt bägge håll, men det var bara i vänster som jag kunde ana att han avlastade höger fram. Skumt. Och nedslående. Första hältan. Bläh.

Hur som helst så skulle veterinären komma på måndagen för att göra en hälsocheck. Lägligt! Fick avvakta.

Och så blev det måndag. Veterinären kom. Böjprov gjordes. Longering med. Calle hade antydan till markering i ena varvet. 90% bättre på ett dygn med andra ord... Men eftersom jag påpekade att han varit liiiite gallig i kotan dagen innan så kollade hon där, och visst fanns där en aning puls. Så ordinationen blev 4 dagars skritt, och köra på som vanligt i helgen.

Och så hade vi plötsligt en två veckors vila, istället för en. ;) Vi missade en hoppträning och P&Jen, men vad gör väl det? Det viktigaste är ju att Calle blir frisk och vi har ju hela livet på oss. :-)

Den här veckan vilar vi oss i form, både Calle och jag. Jag måste en gång för alla bli av med den nedrans förkylningen. Calle däremot, han vilar för att han varit så jädrans duktig sedan sommaren.

Ett par dagar till, så ska vi vara på g igen. Med nya dojjorn på Den rödes fötter. Härligt! Denna gång satt skorna i 7 veckor utan några konstigheter!