Inte märktes det på Calle att helgen varit intensiv heller... Han fick gå ner i paddocken och visa upp sig för mig i trav och skritt. Han ääääääälskar underlaget i nya paddocken. Så roligt att se! Flyger fram i fin trav!

Hur som helst. Jag bokade igår kväll hastigt och lustigt in att vår Equiterapeut skulle komma och kika på honom idag, eftersom domaren i söndags anade en spänning i höger bog. Det ville jag checka.

Visade vår ET utlåtandet, så att hon fick lite att gå efter, och så körde vi igång "utredningen". Idag fanns dock ingen stelhet. Calle visade sig från sin allra bästa och busigaste sida och dansade fram i fin trav med mycket bjud. Gick in i stallet och ET:n kände igenom honom. Hittade faktiskt en liten ...förskjutning?... i ryggen på högra sidan. Det behandlades genast. Han hade dock full rörelse i bogarna, så stelheten i söndags kan ha berott på underlag, buset i hagen dagen innan eller annan faktor. Hur som helst, hon tyckte att han vuxit massor sedan hon såg honom i slutet av juli. Kul!

Har fått lite övningar som jag ska göra för att få honom i ännu bättre form. Övningarna som jag fick sist har hjälpt och inga spår av den stelheten/ömheten fanns kvar. Sååååå skönt.

Veckan kommer att vara lugn. I morgon kommer Julia att rida ut en sväng. På torsdag blir det tömkörning för Isa och på lördag kommer jag att rida en sväng. Körningen får vänta en vecka på nästa tillfälle. :)

Insåg för ett par dagar sedan att det inte finns någon presentation av Calle här på sidan!?! Hur kan jag bara ha missat detta??

Så den kommer här:

I november 2012 fick jag chansen att åka till Vendel, norr om Uppsala, för att kika på en fux hingst. Jag visste då inte mer än att det var ett fullblod född 2011 som förmodligen skulle bli mellan 167-168 cm hög som vuxen. Med mig hade jag Emelie, som skulle agera smakråd.   

Den här killen mötte mig:

Mamma Goofy fick jag ocksp chansen att kika på.   

Jag beslutade mig för att ta med fuxen hem. Det fick bära eller brista. Så den 24 november hämtade vi hem mitt första engelska fullblod. 

Det tog lite tid innan vi lärde känna varandra och innan Calle kände förtroende för mig. Efter att ha haft Q som litade på mig utan och innan från starten, så var detta lite av en prövning. Men inte förrän den 12 februari 2013 så kändes det som om han faktiskt blev glad över att jag kom till stallet. Den dagen var första gången som han stod vid grinden och väntade när han hade sett att jag kom. 

Våren 2013 tog vi tag i inkörning. 

Vi löshoppade lite på skoj i paddocken hemma.    

Tömkörde

Tricktränade  

Spände för  

Och efter att ha kört ett par svängar så tog vi sommarlov. Calle vilade i 13 veckor. När vi sedan skulle igång igen hade Calle vuxit en del...

Hösten 2013 blev det fortsatt inkörning kombinerat med att vi satt in Calle.

Löshoppa lite i Ransta hann vi med också!     

Men tiden går fort, och snart var det vintervila..

Våren 2014 fortsatte vi med löshoppningen, inridningen och inkörningen.

Men sedan tog vi sommarlov..   Under hösten 2014 har vi så här långt hunnit med att rida, köra och åka lite transport till olika platser för att se världen..

Calle är en fantastisk individ. Jag ser fram emot massor med år tillsammans med den här killen!!

Blev tidig morgon i morse med. Jag skulle iväg och besöka en gammal klubbkamrat som anordnade utställning i hälsans tecken för hästar.

En mycket trevlig tillställning där omvårdnaden om den fyrbenta vännen sattes främst.

Calle skötte sig strålande. Han lastade sig på två minuter både dit och hem (vaddå?! Man måste ju först kolla att grejen man kliver in i verkligen är säker?!) och jag lastade honom helt ensam även idag.

Väl på plats hade utställningen två moment: del 1 , som var muskelstatus & del 2 som var omvårdnadsstatus. Calle blev klass 1 på bägge delarna. Trea totalt för dagen. (Roligt att se fina och välskötta hästar i alla åldrar visas. Från 3 år till 31(!!!!!) år. )

Fiiiiiina rosetter fick han för det!

Nu ska vi faktiskt hålla oss på hemma plan tills på fredag. Då ska vi iväg och kolla sadel. Då ska den här duktiga killen lastas igen!

I morgon får vi besök i stallet av Equiterapeuten. Passar på att checka Calle igen nu när vi börjat att jobba på riktigt.

Annars kommer veckan att flyta på i lugn takt. Det är ju relativt snart dags för en veckas vila igen, efter det vet jag inte riktigt hur mycket det kommer att gå att köra (marken blir kanske för mjuk för vagnen) om vi inte besöker Anne-lie och Monzan lite under hösten. (Synd bara att det är ett sådant bök med att få med vagnen. Annars skulle jag besöka dem oftare för att köra. Men om klubben anordnar lite träningar så får vi se till att åka på dem. Ska kolla agendan...)

Så jag gissar att det blir mer fokus på tömkörning och ridning under oktober månad. Sedan vilar Calle i november-december. (Ca 5 veckor i sträck) Det kan min stjärna behöva. :-)

Vill börja med att tacka min förträffliga kompanjon Julia; en helt suverän fästingletare, fotograf, vän och Callesupporter i ett!! TACK!!!!   

Idag har vi nämligen varit på äventyr igen: Körträning för Ankan på Ingelsta. Bilderna får tala sitt eget språk. 

Finaste Calle!! Jag är så stolt över dig!!

Idag har jag hunnit med en del. Och jag känner mig inte fullt lika vimsig som igår. Jag har hunnit fixa en mall som jag ska använda vid observationer som hör till höstens studier. Jag har varit ute och gjort observationer och konstaterat att vissa ändringar i mallen behövdes. Jag har snabbt åkt förbi stallet och konstaterat att jag var vimsig igår, för nog stod skottkärran där full med skit.. Tömde den, putsade av selen på 10 minuter och for hem för att ta emot barnen som slutat skolan. 

Ikväll ska Calle fixas för träning i morgon. Jag är taggad. Ska bli jättekul!   

Så det får bli en kort update:
Har varit och kört en sväng på Ingelsta idag. Mest för att Calle ska vara helt cool på lördag när vi ska träna där.

Calle var cool. Redan idag. Matten var vimsig. Glömde att ta upp stödben på släpet, tappade mobiltelefonen när hon körde Callen och sådant. Tur att det fanns andra som hade huvudet på skaft lite mer än matten. Matten tror dessutom att hon glömde att tömma bajskärran vid stallet när hon hade mockat ur transporten... Men bajskottarna lär väl inte springa bort å andra sidan. De väntar säkert snällt i morgon på den plats där de glömdes bort idag. Schysst!

Callen var duktig och gick nådigt på transporten både dit och hem efter att bara ha testat mattens tålamod liiiiite. (Bägge turerna...) Men tillsammans klarade Callen och matten biffen och Callen åkte lugnt hem till Hubbo igen. Det är bra att kunna lasta själva, men det behövs visst mer övning i detta fallet. Tur att Callen och matten har ett späckat schema här framöver så att de får öva lite...

Nu måste Matten sova, och alla ni som väntar på svar av alla de slag från henne, vänta tills i morgon. I skrivande stund är hon iallafall inte tillförlitlig...

Natti!

Dagens ros går till Hubbos nya paddock och till det tredelade gummibettet som vi testade idag. Det gillade jag!

Dagens ris går till morsans dressyrsadel. Tvi vale sa jag. Bockade och visade min tydliga motvilja. Morsan fick hämta hoppsadeln istället. Då gick jag som en klocka. Så dagens ros till hoppsadeln med då kanske?!

Sen får ju även jag dagens ros. För Calle är bäst. Så det så.