Direktlänk till inlägg 26 augusti 2014
Jag var så in i bänken trött igår när jag kom hem. Vi hade varit på äventyr med stallgänget och jag var nog nervösare än jag trodde för Calles räkning. Han är ju så liten och grön med allt, så jag vill ju att han ska få de bästa upplevelserna. Själv är jag ju rätt så lång, vilket ju bidrar till att det blir ännu svårare för Calle att hålla balansen. Speciellt vid hoppning. Vi har iaf testat att hoppa stockarna vid stallet. Jätteroligt. Han är duktig. Men jag känner att det blir svårt för honom när jag följer för mycket. (Vilket jag ofta gör/alltid har gjort, ett av mina generalfel..) Det har väl inte blivit bättre av att jag inte har ridit aktivt sedan maj 2010. Man tappar en del. Faktiskt. Ringrostig är bara förnamnet..
Så, jag bad Becka att rida. Hon är både kortare och lättare än mig. Mest schysst för Calle. Fast visst var jag nervös. Nervös över att det skulle bli för svårt för Calle, Nervös över att något skulle hända innan han hinner få en positiv upplevelse av detta med hoppning på bortaplan.
Jag oroade mig i onödan:
Tror att jag har en ganska trött kompis som väntar på mig i stallet idag. (Han och polaren Musse fick faktiskt sova inne, natten till ära.) Blir en promenad för hand till sommarhagen idag bara. Det är nog mer än nog för en liten kille på tre år. I alla fall efter gårdagens stordåd.
I morgon däremot. Då ska Calle bli körhäst igen.
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|