Eller jo.. Det gör det.. Fast inte med Calles träning.   

Jag har slutspurt på den här terminens kurser.. Det innebär en himla massa plugg!    Och så är det snart jul. Jag har MASSOR att fixa! Fast juleklapparna är klara. DET är skönt! Jag älskar julen. Så mysigt att få träffa alla.. Antagligen blir det här sista året som vi är fullt hus hemma hos oss, så därför känns det extra speciellt i år.

Fast samtidigt ska det bli mysigt med mindre firanden med. Man ska bara vänja sig vid tanken.   

Ungarna slutar skolan på fredag, och då har jag bokat in bio med mina två yngsta. Rasmus och jag var ju på bio och mat i helgen. Då var det Hobbit som gällde, på fredag är det Walking with Dinosaurs. Först inga biofilmer på flera år (känns det som..) och sedan två på en vecka.. Ujujuj...

I övrigt väntar jag fortfarande på min sadel som ska vara på väg.. Inget är som väntans tider... Suck... Det riktigt suuuuger i mig efter att få börja att jobba med Calle igen. Fast jag har ju haft turen att få rida lite på Stiffe och Clooney i stallet. Mycket nyttigt efter alla års uppehåll. Musklerna värker nästan lika mycket som efter att jag red Monzan i somras, men det blir sakta men säkert bättre. 

Planen för Calle ser ut som följer: 

December-mitten av januari. Tömkörning, promenader i skogen för hand och löshoppning. Vila varannan dag. 

Från 20 januari: Vi lägger till körning i mixen av arbete med. 

Från Feb: Vi lägger till ridningen. Fortfarande varannan dag vila. 

Sedan kör vi på en mix av ridning, körning, löshoppning och arbete i töm fram till slutet av maj, när calle får vila. Sommar vila 8 veckor, innan vi startar igen. Målet är att kunna rida honom 30 minuters pass i skogen innan sommaren, dvs stärka honom så att han fixar det utan problem. Galopp under ryttare ska även det fungera innan sommaren. 

Till hösten är planen att utöka turerna något mer, kanske kunna hoppa något språng uppsuttet samt att åka iväg med Calle och visita kompisar. Och allt ska hinnas med innan novembers slut, när han ska få vintervila igen. Året kommer att gå fort, det känner jag. Håll dig bara frisk, hästapålle..  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...