Det är så roligt med Calle nu. Han ser så glad ut när jag kommer ut till stallet, och ställer sig genast vid grinden. Vi gick ner till paddan en sväng även idag. Först longreinade vi, sedan blev det vanlig tömkörning. Avslutade med att ställa fram ett yttepytte hinder som han fick hoppa över. Klick vid hopp. Han förstod snabbt. Han är så himla rolig att jobba med!

Tiden går så fort. Snart är sommaren här. Det innebär avmaskning efter masktest. Beställde hem ett idag. Med odling. Jag vill vara helt säker på vad och om min lille kille har ngt i sig. Vet att vi ska prata om det på stallmötet nu i veckan. Annika är noga med att endast de som har mask ska avmaskas, därför är träckproven så viktiga. Dessutom är hon super på att klippa ner betena och sladda bort gamla träckhögar så att ratorna blir fina med. Betydligt bättre än när det ligger kvar stora blöta högar i hagarna. Dessutom har det inte varit så mycket unghäst i Annikas hagar sista åren. Och gamlingarna nollade flera år i rad innan ungisarna kom. Känns bra!

Har deklararat idag. Och fixat med mina skolarbeten. Ett är inlämnat, ett är påbörjat. Känner snaran dras åt.. Men det slår mig samtidigt att det här är min näst sista kurs för året. Sedan har jag klarat ett helt år i skolan! Sjukt! 

Kvällen kommer iaf att tillbringas hemma. Jag har barn som ska läsa för mig, en massa tvätt som ska tvättas och en massa golv som ska dammsugas. (Helst skuras med) Fullt ös. Bara att sätta fart. Igen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...