Inte en endaste dag, utan att jag tänker på Q. Jag påminns om honom i allt. Ibland gråter jag en skvätt, ibland är det bara en tom känsla som bosätter sig i bröstet på mig. Samtidigt är jag så hemskt glad att jag mitt i all sorg och förtvivlan beslöt mig för att "adoptera" Calle. 

Känslan igår, när han lade huvudet i famnen på mig och lät mig vila huvudet mot hans huvud medan han nöjt suckade, den känslan läkte många sår.. Det är vi två nu. Vi två. Och det ska ta mig sjutton vara länge! 

Det är så roligt med Calle nu. Han ser så glad ut när jag kommer ut till stallet, och ställer sig genast vid grinden. Vi gick ner till paddan en sväng även idag. Först longreinade vi, sedan blev det vanlig tömkörning. Avslutade med att ställa fram ett yttepytte hinder som han fick hoppa över. Klick vid hopp. Han förstod snabbt. Han är så himla rolig att jobba med!

Tiden går så fort. Snart är sommaren här. Det innebär avmaskning efter masktest. Beställde hem ett idag. Med odling. Jag vill vara helt säker på vad och om min lille kille har ngt i sig. Vet att vi ska prata om det på stallmötet nu i veckan. Annika är noga med att endast de som har mask ska avmaskas, därför är träckproven så viktiga. Dessutom är hon super på att klippa ner betena och sladda bort gamla träckhögar så att ratorna blir fina med. Betydligt bättre än när det ligger kvar stora blöta högar i hagarna. Dessutom har det inte varit så mycket unghäst i Annikas hagar sista åren. Och gamlingarna nollade flera år i rad innan ungisarna kom. Känns bra!

Har deklararat idag. Och fixat med mina skolarbeten. Ett är inlämnat, ett är påbörjat. Känner snaran dras åt.. Men det slår mig samtidigt att det här är min näst sista kurs för året. Sedan har jag klarat ett helt år i skolan! Sjukt! 

Kvällen kommer iaf att tillbringas hemma. Jag har barn som ska läsa för mig, en massa tvätt som ska tvättas och en massa golv som ska dammsugas. (Helst skuras med) Fullt ös. Bara att sätta fart. Igen.