Vaknade i morse av att det ven utanför fönstret. Men den utlovade snön har som tur är inte nått oss. För även om jag älskar snö på vintern så får våren gärna vara just vår.. Då vill jag ha tussilagos istället för snö.

Alla barnen är hemma idag, skolorna har kompetensutvecklingsdagar, och vi passar på att mysa hemma. Blir lunch med mamsen idag. Men först ska jag ensam ge mig ut i vinden för att kolla Callekott. De äter som...hästar... På lösdirften nu när det är så kallt ute. De dubblar nästan åtgången på foder, trots att de har ett bra skydd att gå och sova i så att de slipper vinden. Men samtliga hästar är fina i hullet på lösdriften, och uppenbarligen så växer de lite med.

Annika, Becka och jag mätte våra igår. Clooney, 4 år, var ca 171 cm i mkh. Musse,2 år, var 160 i mkh och 161,5 över rumpen. Calle var 161 i mkh och 165 över rumpen. Aaaaaaningens överbyggd.. Hehe.. Sist vi mätte tvååringarna så låg båda på ca 158 i mkh. Så lite händer det allt med dem. Och jag skulle ju kunna tänka mig att de växer till sig skapligt nu i sommar med. Det ska bli så roligt att se vad som kommer att hända med de här tvåårsgrabbarna. Från spolingar till stora killar.

Nu ska jag dock ta tag i den här dagen. Om godkända redovisningar, huvudvärk och annat avstår jag att skriva om, för helt ärligt.. Så underhållande är det inte. ;)

*entvättäktahästnördhartalat*

 

sara

20 mars 2013 09:42

Vi har fått snö och vi får mer snö :(. Vi hade precis fått lite barmark så det gick att gå prom och rida lite...

http://sanellie.bloggplatsen.se

Jossan

20 mars 2013 16:02

Ja, visst är det surt.. Här är vi snudd på snöfria på marken, men det är stenhårt överallt, och nog finns det is att halka på alltid..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...