Jag testade igår att klicka honom på att komma och ställa sig intill mig när jag står på en pall i boxen. När han väl förstod vart jag ville att han skulle placera sig så testade jag att hänga över honom. Stod han stilla - Klick. Gick han - Då reste jag bara på mig igen. 

Testade samma idag. Idag stod han som en stenstod medan jag hängde, hoppade på pallen med händerna på hans rygg, lade upp ena benet över honom (ståendes på pallen, måste ha varit en skön syn..). Många klick blev det! 

Sedan tog vi en promenad tillsammans med Becka som skrittade på Clooney. En jättebra dag, som avslutades med att jätteråttan Arne sprang över stallgolvet och förbi mig och Calle.. 

Old pic, same size at the mice..

Jag tror att det var så sent som igår som jag lite halvledset sa till en stallkamrat: -Jag är så glad i Calle, men jag saknar Q. Han såg alltid så glad ut när han såg mig, och kom genast fram till grinden för att få vara tillsammans med mig.. Calle tittar oftast upp när jag ropar, men kommer bara fram om de andra gör det först. Han springer ju inte undan heller, men man får hämta honom helt enkelt. Det skulle kännas bra i hjärtat om man såg att han verkligen blev glad att man kom. 

Idag kom jag till stallet. Calle och gänget stod samlade vid höbaren och åt för fulla muggar. Jag visslade en hälsning, alla såg upp, jag ropade: - Hej Callekott! Har du det bra? Och så gick jag in i stora stallet för att hämta dagens klickerträningsprylar. Pratar lite med Becka, och tar sakerna och går mot lilla stallet. Känner mig iakttagen på vägen dit. Vänder mig om, och där står han.

Ensam. Vid grinden. Och väntar.   

Jag hade en tröttdag, som dessutom var fylld med annan aktivitet. Men, när jag var i stallet så beslutade jag mig för att se vad Calle skulle tycka om att jag stod på en pall och lutade mig över honom. Tog klickern till hjälp, ställde pallen i boxen, och på bara ett par försök så kom han självmant och ställde sig jämte pallen så att jag kunde luta mig över honom, klappa honom vid skänkelläget på andra sidan, klicka och resa mig upp igen. Så duuuuktig!! Vi tränade givetvis lite andra saker med, det mesta har blivit befäst nu, så vi jobbar vidare med svårare grejer. 

Det är bara ens fantasi som sätter gränser!

Idag blev det en klickdag. Det går så bra nu, men vi har vissa delmål som vi arbetar med, och de är befästa var och en för sig, men det är svårt att sätta ihop dem. Men vi har ju tiden på oss!   

Nu ska jag läsa på så att min del av redovisningen sitter inför generalrep i morgon. Sedan hoppas vi på G på tisdag! Det är sååå skönt att ha grupparbetet avklarat inför salstentan. 

Och bakade.. På det viset är jag inte speciellt lik Astrid Lindgrens Madicken, som får sina infall lika fort som en gris blinkar. Jag är lite mer trögstartad när det gäller just bakning åtminstone. 

Det blev ytterligare en dubbel sats av LCHF-frallorna, som tog slut i morse. Nu har jag så att det räcker till frukost heeeeela veckan. Great!!

Alla utom Markus är nu hemma igen, och jag ska väl ta och bege mig ut i snön för att ta hand om Calle. Sköna söndag!! 

När jag blir stor ska jag bli lika tuff som du e, Farbror Bulan.. Men just nu e du lite leskig, fast ganska rolig att reta lite iaf. Det pirrar så herligt i magen då!!

Idag hände världens leskigaste grej mig... Jag hade just hämtat in Catch från hagen, gett honom lite pellets i krubban och börjat att visitera honom. Han har ju varit lite svälld sedan kastreringen, men inte alls öm, och klart mycket bättre än förr, så jag har misstänkt vätskefyllnad, som sakteliga ska avta. Det är ju säkert 20 dygn sedan jag sist fick ut ngt ur såret. Idag var han ungefär lika svälld som igår, men när jag försökte att pressa vätskan upp i kroppen igen så kände jag plötsligt att det liksom svullnat upp precis vid det mindre kastrationssåret?? Svallkött? Tänkte jag, och hämtade lampa att lysa med så att jag skulle kunna undersöka svullnaden närmare.

Det var inte svallkött, utan såg mer ut som en blåsa, äggformad och kanske 2 cm lång och en cm bred. Hmm, tänkte jag.. Kanske går det att ta loss den yttepyttelilla skorpan som sitter på såret? Då borde ju blåsan spricka?

Sagt och gjort, jag reste mig upp för att stå säkert, och pillade lite på skorpan.. Rätt som det var blev hela min hand alldeles varm.. Jag drog snabbt fram handen, och den var TÄCKT med löst var!!! Blääääh! Dessutom RANN det löst var ut ur hålet som jag pillat upp. Säkerligen två deciliter, men förmodligen mer.. Uuuuuääääh... TUR att vi har tvål i stallet! Snacka om att jag sanerade sedan... Calle verkade lättad. Ingen feber alls, och han var piggare än någonsin på vår promenad idag! (Men skötte sig som vanligt strålande, man kan faktiskt småbocka i takt med mattes promenadtakt. ;) ) Men nu hoppas jag att det här var den sista svängen med hans sår. För det vete 17 om jag vågar pilla hål på konstiga blåsor i fortsättningen...

Fin fix på promenix, täcke på för att torka på ryggen innan nytt utsläpp i snön. Skönt att torka någongång på dygnet iaf!

Hej min människa! Vad ska vi träna idag? Puss? Puss med jätte flem?? Puss? Haaaaaallå?!? Pöööööööööössa meeeeeeej!!!!