Eftersom både Markus och jag hade "a day off" så åkte vi båda ut till Callekott. Fyllde i två kärror med mat till de kräsna rackarna som inte äter det sista ur höbaren. Det fick jag således ta ur. Luktade på det, och det luktade fräscht. Testade att ge det till de andra kusarna. De sa mums. Kunde konstatera att våra är kräsna havremoppar. 

Markus och jag tog in Calle och jag klickade honom lite. Han sket knäck i spiral när Markus plötsligt hoppade ner från havretunnan. Då slog Calles hjärta så hårt att jag trodde att han skulle trilla död ner.. Men det gick över lika snabbt som det kom. Markus, som ju blev lika rädd som Calle, vägrade dock att göra om händelsen, för att påvisa för Calle att det inte var farligt.. Nåja.. Han lär sig nog så småningom iaf. 

Körde på häng och klängmetoden idag med. Han parkerar så fint intill pallen nu, bara jag ställer den i boxen. Måste ge honom cred. Han är smart. Alldeles blickstill stod han idag med. Kollade bara bak på mig vid ngt tillfälle. (Han har inte ens grimma på sig, så han är fullkomligt fri att lämna mig där på pallen om han skulle vilja det. ) Tror att han tycker att leken är rätt så rolig. Han kom fram till mig i hagen idag med. (Dock efter att han hunnit ta några tuggor av den nya maten som jag just lagt ut.) 

Hade egentligen planerat att åka och löshoppa lite idag, men det får vänta tills det blir mindre med snö på vägarna åtminstone. Och sedan är det ju inte bråttom med det heller. Han ska inte vara med på några tre-års. Kanske inte kvaliten heller. Det beror liksom på vart vi är då. (Jo, fullbloden får vara med i kvaliten. Men det krävs att man fixar pass/medlemskap i asvh istället. Vi kanske gör det, så småningom.) 

Så småningom fick han gå ut till kompisarna igen, och sedan for Markus och jag och hömtade Tor i skolan. Nu ska vi bara vänta in Rasmus, så ska vi bege oss mot stan för att fira farmor sedan.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...