Direktlänk till inlägg 9 februari 2013
Idag hände världens leskigaste grej mig... Jag hade just hämtat in Catch från hagen, gett honom lite pellets i krubban och börjat att visitera honom. Han har ju varit lite svälld sedan kastreringen, men inte alls öm, och klart mycket bättre än förr, så jag har misstänkt vätskefyllnad, som sakteliga ska avta. Det är ju säkert 20 dygn sedan jag sist fick ut ngt ur såret. Idag var han ungefär lika svälld som igår, men när jag försökte att pressa vätskan upp i kroppen igen så kände jag plötsligt att det liksom svullnat upp precis vid det mindre kastrationssåret?? Svallkött? Tänkte jag, och hämtade lampa att lysa med så att jag skulle kunna undersöka svullnaden närmare.
Det var inte svallkött, utan såg mer ut som en blåsa, äggformad och kanske 2 cm lång och en cm bred. Hmm, tänkte jag.. Kanske går det att ta loss den yttepyttelilla skorpan som sitter på såret? Då borde ju blåsan spricka?
Sagt och gjort, jag reste mig upp för att stå säkert, och pillade lite på skorpan.. Rätt som det var blev hela min hand alldeles varm.. Jag drog snabbt fram handen, och den var TÄCKT med löst var!!! Blääääh! Dessutom RANN det löst var ut ur hålet som jag pillat upp. Säkerligen två deciliter, men förmodligen mer.. Uuuuuääääh... TUR att vi har tvål i stallet! Snacka om att jag sanerade sedan... Calle verkade lättad. Ingen feber alls, och han var piggare än någonsin på vår promenad idag! (Men skötte sig som vanligt strålande, man kan faktiskt småbocka i takt med mattes promenadtakt. ;) ) Men nu hoppas jag att det här var den sista svängen med hans sår. För det vete 17 om jag vågar pilla hål på konstiga blåsor i fortsättningen...
Fin fix på promenix, täcke på för att torka på ryggen innan nytt utsläpp i snön. Skönt att torka någongång på dygnet iaf!
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 | 27 | 28 | ||||||
|