Idag hade Q och CO stått inne och vilat ett par timmar när jag kom. Släppte ut övriga gänget och mockade åt dem, medan Q fick vara kvar inne. Efter att ha granskat gårdagens film under lupp så kunde jag nästan inte sova i natt.. Jag har legat och grubblat på om han hade ont någonstans iaf, efter att ha sett hur han gick med vagnen bakom. Filmerna finns på stallhubbo.bloggplatsen.se.

Men han rörde sig ju bra innan?! Då började jag tänka att han kanske gjort sig illa på rockarden utan att vi märkt det? Därav var det första jag gjorde med honom idag att ta honom till paddan och mana på honom där. Inget synligt utan utrustning iaf. Stor tung sten föll från hjärtat. Tackotackotackotack! Det kan ha varit en sten i hoven, han kanske slog i ena skakeln alldeles i början och sedan inte vågade röra sig som vanligt längre eller rent av en spänning som kom från ovanan att få tryck i bettet/munnen.

Upp till stallet igen och tog en rejäl borstning. Smutsig hest. Vinterpälsen börjar minsann komma smygande.. När vi hade gnott ett tag så ansåg jag honom vara redo för selning, och hämtade selen. På väg tillbaka till stallet så dök Emelie upp. Vilken tur! Så jag fick hjälp med att spänna honom för rockarden, gick galant idag! Sedan drog vi ett varv i paddan, samt en åttvolt, innan vi avslutade. Bara en jättekort sväng idag med andra ord, men det räcker!

Han är ju bara en liten bebis i stort format. Men ändå känns det viktigt att börja nu, när han ändå är liten och relativt foglig. Lindós är ju bara ett år äldre, men bredvid honom känner man sig som en liten mört. Tur att han är så snäll!

Har bestämt mig för att bara köra i paddan i år. Eftersom han ska kastreras i mitten av november (Vi inväntar kylan..) så kommer han förmodligen inte att köras mer efter det i år. För december till februari så kommer han att vila. Lite promenixer blir det kanske, för att ha något att göra. Men mest vila. Man behöver lov när man är liten. Så i vår, mars- början av juni, så kommer vi att träna mer körning, samt sadelvänjning igen. Sen blir det sommarlov mellan mitten av juni till mitten av september. Och sedan är det dags att jobba igång lite till, så att vi kan sitta in honom i oktober nästa år. Innan nästa vintervila.

Långsiktiga planer, men jag har dem gärna.   

 

Emelie

14 oktober 2012 22:44

han är himla duktig din lilla bäbis :)

http://stolenseconds.blogg.se

Jossan

15 oktober 2012 06:04

Ja, verdens besta hest.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...