Maken drog med mig på en 5kms-promenix nu på kvällen. Jätteskönt! Måste verkligen komma igång nu igen!

Har varit ute hos Q och tagit bort bandagen nu. Såg väl liiite bättre ut, men inget mirakel på ngt vis. Nej.. Nu får tiden utvisa om det blir ett skönhetsfel där eller inte. Efter att jag varit vid Q så for jag och inskaffade mig två lådor att förvara täcken i, och två fodertunnor att förvara just foder i. Blev jättebra. Nu kan jag ta hem lite mer grejer från stallet och förvara dem hemma istället. Det lär ju dröja innan jag får användning för dem iaf..

Funderade på hur mycket grejer jag har som ligger och väntar på Q.. I storlek 155..

3 fleecetäcken

3 thermo-innetäcken

1 vintertäcke med helhals och tjockt foder

1 regntäcke med halvhals och 100 gr foder

2 eller 3 vintertäcken utan hals

1 regntäcke utan foder, utan hals

1 Back on Track Nättäcke

Mycket har jag gallrat bort nu efter att jag miste Heddan.. Tror att jag skickade 4 täcken, som jag inte hade behov av. Plus en massa schabrak och grejer som säkert har 15 år på nacken och var i sämre skick..

Sedan har jag ju då inskaffat två nya täcken i veckan som var.. Men de är ju betydligt mindre än mina andra, så dem kanske han kan ha om ett halvår eller ett år? Annars får jag väl sälja dem igen. Det lär jag ju få göra i alla fall, för han kommer nog inte alltid att kunna ha dem. Men de kommer ju förmodligen inte att slitas så mkt på heller, för han ska ju gå täckad så lite som möjligt de första tre åren. Har några spekulanter på dem allra redan..   

Nu ska jag ta och försöka att få lite gjort här hemma. Finns att göra, om man säger så..  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...