Tack, till alla er som tänker på oss just nu..

Det är jobbigt, och jag klarar inte av att prata så mycket om det. Gråter varje kväll, när jag sitter i min ensamhet och kollar på alla foton som jag har tagit på Heddan under dessa år.

Åh, det gör så ont i mig..  

Feels like it's only been a short while since I first met you,
but I've never had a friend like you
Soon you will be leaving me
And I don't know what to do
Your love and understanding
Have brought me a new hope
I wish that I could keep you here
Tied to me with a rope
Why do you have to leave me?
I ask with confusion and pain
Don't let me go back to feeling alone
When will I see you again?

 

Pernilla

13 april 2012 08:44

Super fina kort på er Jossan, beklagar verkligen att du behövt tagit detta tragiska beslut. Heddan som är en sån fin och mysig tjej,men jag tror absolut du gör ett bra en sån djurvän som du är. Flamman kommer garanterat sakna Heddan som sin stallkamrat/hagkamrat. många styrkekramar till dig.

 

Alexandra

13 april 2012 10:57

Fina tjejen! :(

http://alexaka.blogg.se

 

Stina

14 april 2012 19:36

Det är så starkt att kunna ta ett beslut som du har gjort för din fina Heddan, att låta henne få vandra vidare innan hon börjar må alltför dåligt.
Jag kan inte förstå vad du går igenom, för jag har aldrig varit där, men bara tanken hugger till i hjärtat på ett förkrossande vis !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...