Har i skrivande stund inte ett dugg ont i halsen, men efter all kalluft som jag har dragit i mig idag så hostar jag lite, men inte mer än att jag står ut.   

Idag har Vera varit med ut till hästarna, det var jättelänge sedan, och vi har saknat dig! Kom snart igen!

Heddan har fått klättra i mördarbacken för att göra av med energi, nu när det är så hårt och knöligt ute att det inte går att rida speciellt bra någonstans.. Men i den backen får hon iaf göra av med lite energi, den suuuuger! (Jag har själv testat att gå uppför... Så jag veeeeet...  )

Sedan kom Emelie och Ida med och hämtade Q. Idag skötte han sig exemplariskt, och en stor del av vägen så ledde jag honom ensam. Han skötte sig strålande i stallet med, vid borstning, hovkratsning och annan fix. Men han verkar vara ngt ömmare i ena framhoven än i den andra. På mjukt underlag ser man inget, men på grusvägen där det är lite sten, där var han väldigt försiktig med ena benet. Men ingen värme eller ngt annat att anmärka på. Veterinären får kolla i veckan när hon ska vaccinera honom, och se vad hon tycker.

Nu ska vi ha filmkväll i familjen; Poppers pingviner står på schemat!

 

Åsa

8 januari 2012 11:23

Låter lite som när Tille var hovöm, läste en artikel av en veterinär som skrev om just det på unghästar det var tydligen inte så ovanligt. Såg att ett föl i gården bredvid gick lite så också. Tille blev genast bättre när snön kom. Den vet. skrev att ett föl ökar mycket i vikt på kort tid så hovarna som fortfarande är små blir det ett väldigt tung belastning på liten yta därför kan minsta sten kännas väldigt mycket.

Jossan

8 januari 2012 13:28

Ja, jag kan verkligen inte hitta ngt annat som det skulle kunna vara. Men både vetten och hovisen är på väg, så jag får be dem att kika på honom när de ändå är ute. :)

Det där med vikt kan mkt väl stämma, han er ut som en boll just nu.. ;)

 

Vera

9 januari 2012 21:29

Å jag har saknat er, massor!!! Mys Heddan :) Bara det att hemlängtan blir så mycket större, men det får det vara värt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...