För nyårshelgen.. Lille Q behöver nämligen tränas på att ledas igen. Och definitivt behöver han tränas på att stå uppbunden. Så vi ska ta en promenix över till Hubbo. Jag ska bara leta rätt på lämpligt objekt som kan hjälpa mig med uppdraget, hehe.  (Känns säkrast att vara två som leder, när vi går ifrån flocken som han går i. Blir han stressad så kommer han inte att kunna ställa till med ngt om vi går en på vardera sidan med ett grimskaft var. Behövs det inte, så är det ju jättebra, men jag vill inte riskera att det INTE skulle gå bra. Inte när vi ska en bit ifrån hans hemhage.)

Sedan har jag som plan att promenera och bind upp honom minst en gång i veckan framöver.

Heddan ska jag ju jobba vidare med, framför allt med gallopfattningar, i lina och sedan även uppsuttet. Igår när hon gick så himla bra med bjudning så var det otroligt frestande att testa, men jag lyckades hålla mig. Dumt att fresta på för mkt..

Nu ska jag ta och åka och hälsa på en gammal stallkompis till mig, som jag inte har träffat sedan i somras, när hon och hennes dotter var ute och besökte Q. Jag har inte ens sett hennes "nya" häst, och jag tror att hon har haft honom i över ett år.. Pinsamt.. Men, idag ska det bli av!

Sedan ska ju min farfar gratuleras ikväll med, men vi väntar in Maken först, barnen och jag. Men nu är det dags att röra på sig om allt ska hinnas med idag!

 

Vera

30 december 2011 10:25

Titta på detta med tanke på ledövningar ;-) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article14068014.ab
Säga vad man vill om säkerheten men jag tycker mammam har en poäng!

Jossan

30 december 2011 20:27

Bra tips! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...