Kunde i vanlig ordning inte somna igår. Var stressad, för jag ska börja att jobba tidigare idag, och undrade hur 17 jag skulle lyckas med stycket att få in Heddan snabbt på morgonen, det är ju en bit att gå mellan stallen iaf. Men när klockan ringde, så KASTADE jag mig upp, rusade in i Rasmus rum och stängde av klockan.. Sedan ner till tvättstugan, där jag kunde konstatera att mina ridkläder fortfarande var dyngsura efter tvätten... Konstigt, de brukar hinna torka på en natt, men nåja... Går in på toaletten och håller på att svimma av trötthet.. Då inser jag hur dumt det här är.. Jag har ju inte fått ngt datum på NÄR exakt som fölungarna ska flyttas, och jag kan ju iaf inte sitta och åka så här i 2 veckor? Då driver jag Maken till vansinne.. Och SÅ roligt att stå inne hela dagarna tycker ju inte Heddan att det är.. Nej. Jag tar avskiljningen för vad det är istället, men hoppas öndå att hon har påbörjat att sina nu under helgens lopp.

Har ni märkt failen än?

Går upp för att lägga mig igen, när jag ser att MIN klocka fortfarande är larmad.. För klockan är inte 5:30.. Hon är bara 00:15.. TÄNK om jag hade kastat mig iväg till stallet?? Och VARFÖR ringer Rasmus klocka 00:10?? Varför reagerar jag inte på¨att jag måste springa in i hans rum för att larma av?? ( Jo, för i mitt yrvakna/halvdöda tillstånd så har jag fått för mig att våra klockor är sammankopplade...?!?! )

Jag sov gott sedan jag gjort mitt val iaf, och nu ska jag snart vara på plats på jobbet. Tid hos sjukgymnasten idag med. Hoppas att jag kan få ny bra hjälp med min nacke..

 

Bonnie

6 december 2011 21:35

Jag undrar vad hästarna hade tänkt om du kom virrande till stallet mitt i natten;)

http://teamkarlsson.blogg.se

Jossan

6 december 2011 21:46

Ja.. Och undrar vad stallchefen hade tänkt.. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...