Nu är Moas Ladd nyklippt nakenfis! Han fick bara en liten ruta på ryggen kvar, med tanke på hur han eftersvettades förra året där han var oklippt. (Ja, och benen har pälsen kvar förstås. Och huvudet. Men annars är han naken.)

Var ute hos mina innan jag for till Rabo, men istället för att ägna mig åt dem så fick jag engagera mig i en av de yngre hästarna på lösdriften, som haltade rejält på ena fram. Dock hade jag mina kids i bilen, men Annika, Becka och Emma kom och ledde sakta hästkraken mot Näs för att de som rår om den skulle få undersöka den.

Bara 2 arbetsdagar kvar nu, sedan är det helg igen!! Vad fort det går??? I helgen ska jag lägga mer energi på att clicka henne. Se om hon har fattat att clicket är ngt positivt..

Nu sitter jag nyduschad hemma och bara njuter av en lugn hemmakväll med grabbsen, även om storgrabben sover hos en polare.. Ibland är det skönt att vara jag!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...