Kan det bli bättre så här en fredagsmorgon?? Rasmus var lite krasslig i natt, men efter att ha fått sova ut nu på morgonen (12 timmars sömn gör gott) så känner han sig skaplig igen. Han får dock vara hemma för säkerhets skull, idag är det ändå "bara" kortdag i skolan, och de slutar innan kl 12.

Själv så slutar jag kl 15, och sedan ska jag bara vänta in Maken, innan jag far ut till stallet för att kolla på Alexandras nya stjärna.

Nästa helg så kommer Galope till Strömsholm. Och då vill jag absolut dit och kolla! Helst vill jag kolla båda dagarna, men vi ska kalasa för Markus med, så jag får se hur jag kommer att klara av det. Just nu är Galope på väg till Danmark för att visas där. Spännande. Håller alla tummar jag kan för Q´s pappa!

(En annan anledning till att vilja åka till Strömsholm då är att de brukar ha shopping där då med. Tänkte kolla om ngn utställare har bra ridkapsoner..)

Idag ska jag dock ta med mig en helt annan sorts djur till jobbet. Vi håller på med insekter nu, och jag har ju gott om syrsor hemma.. Så tre av dem ska få flytta hemifrån, och växa upp till stora djur i ett eget plastterrarium på förskolan. Än är de ju så små att de inte är könsmogna och spelar, men sedan så..

Tur att ingen övernattar där iaf!  

I morgon är det som sagt fotbollsmatch, och på söndag bär det av på kalas i en del av Köping.  I övrigt är det tillsyn av hästar och ev en skrittur som gäller i helgen. Jag längtar verkligen efter att komma igång igen nu..

 

Alexandra

9 september 2011 09:35

Svar; Roligt!! :D
Hahah det kommer jag nog, funderar nästan på att slå upp ett tält innen i boxen. ;)

http://alexaka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...