Mullehästen:

Den hungriga.. Den kan äta när den rids, varenda buske är en möjlig måltid. Aldrig är den snabbare i sitt agerande än när det vankas mat!

Sirapshästen:

Här går det inte undan.. Sirapshästen tar allt i sin takt.. Skynda är ett fult ord. En bomb kan explodera bakom Sirapshästen, utan mer än en svansviftning, på sin höjd..

Bulldozern:

Ja, vad ska man säga.. Bulldozern lär sig aldrig.. Den möljar över en när man ska leda in den.. Man åker på skosulorna efter den när den bestämt sig för att gå någonstans.. Bulldozern kräver både armstyrka och snabbhet hos sin ryttare/handhavare..

Prinsesshästen:

Bulldozerns raka motsats.. Här ska det lirkas.. Liiiiiirkaaaaas.. Massor med beröm, små nästan obefintliga tag.. Prinsesshästen har oftast mkt nerv, men kan vara riktigt behaglig att hantera, när den har en bra dag.

Räsern:

Här går det undan! Full fart är det som gäller.. Med rätt ryttare så är Räsern en superhäst, gillar man fart och fläkt så går det inte att hitta en bättre häst en räsern! Nackdelen är dock att man inte alltid hinner med i svängarna.. Man kan få bjussa på mkt tårta, om Räserna springer åt ett annat håll helt plötsligt..

Spökhästen:

Ser spöken bakom varenda sten, i vartenda dike.. Går helst inte först på uteritter, utan känns igen på att den alltid har huvudet i svansen på ngn annan häst. Både för att det är tryggt att ngn går framför, men också för att om man har huvudet i en svans så syns inte det otäcka..

Så, vilken häst är din??  Ge gärna exempel på fler hästtyper!

 

Evie

3 september 2011 23:01

hm. Clabbe är liksom en kombination av mulle/sirap och spökhästen med en stor portion knähund ... dessutom är han inte det minsta rädd för lågtflygande jasplan eller hellikoptrar men dör nästan om han ser en ko.

http://evieastrom.wordpress.com

Jossan

3 september 2011 23:20

Ja, korsningar finns det gott om! :D

 

Amanda

4 september 2011 20:50

hihi, klockrent!

Min Janne är en blandning av sirapshästen och spökhästen, han skulle inte reagera om en bomb släpptes men buskar och stenar är hästätande monster!

http://pumpan.bloggplatsen.se

Jossan

4 september 2011 20:57

Ja, man kan ju aldrig veta vad som gömmer sig bakom buskar och stenar.. Kan vara ruskiga grejer, vill jag lova! Och för att inte tala om löv, som ramlat ner från träden!! De, min vän, de kan vara riktigt lömska jäklar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...