himmelskadrommar

Alla inlägg under augusti 2011

Av Jossan - 28 augusti 2011 12:07

Men jag låter Sara berätta med egna ord om det hemska, jag finner inga ord för att beklaga hennes sorg..


Länk till Sara´s inlägg på bloggen, där hon berättar om den fantastiske hingsten Razonado MAC, hennes älskade Trazzel, som lämnade jordelivet alldeles för tidigt i åskovädret som drabbade södra Sverige igår.

http://pepinopre.bloggplatsen.se/2011/08/28/6124010-/



ANNONS
Av Jossan - 27 augusti 2011 20:14

Med barnkalas och TSK-dagen.


Nu när jag kom hem ikväll, så fick jag en chock när jag kollade på datorn och såg vad som hänt..


Jag vill att de sörjande ska veta att jag lider med dem. Alla som mist ngn som man älskar vet hur det känns, men när det dessutom händer snabbt utan förvarning, tror jag att sorgen och saknaden blir om möjligt ännu värre.


I er stora sorg vill jag bara önska er allt gott i världen, och jag hoppas att ni har era nära hos er nu, att hjälpa er i den här svåra tiden.


Jag tänker alltid på Peter Pohl´s bok jag saknar dig, jag saknar dig, när unga individer tas ifrån oss för tidigt. Jag gråter alltid när jag läser om den gamla själen.  


Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten. För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen.

De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.

”Jag vill dit”, sa den gamla själen.”Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.”

”Men din tid till Sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. ”Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.”

” Jag vet”, sa den gamla själen. ”Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.”

” Så låt det få bli som, du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen. Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat.

Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.

”Men har du inte väldigt kort tid kvar?” viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken. ”Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra , inte oss själva ens.

Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.

Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.

För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt.

Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt. Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människorna som behöver den.

Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

 
Peter Pohl
Ur ”Jag saknar dig, Jag saknar dig”
ANNONS
Av Jossan - 27 augusti 2011 16:10

Kommer antagligen att se ut så här..

 

Av Jossan - 27 augusti 2011 08:12

 

Men det är 2 timmar och en kvart kvar.. Och han har redan tjatat i över en timme.. Huuuuur ska detta gå???   

Av Jossan - 26 augusti 2011 20:56

sedan mitt sista inlägg.. Men jag har faktiskt försökt att skriva.. Men inlägget försvann i cyberrymden, och jag hann inte skriva om det..


Det har varit massor i veckan.. Tor spelade sitt livs första fotbollsmatch igår. Rasmus har tränat fotboll. Jag har jobbat, varit på möten, fixat med hästarna, tvättat och städat och samtidigt så vet jag att helgen är helt fullspäckad.. Eller iaf lördagen, då båda småkillarna ska på kalas, det är TSK-dagen (TSK 90 år till och med..) och vi ska väl delta lite där med, för sakens skull..


Hur som helst.. Fick med kameran idag och tog lite bilder.. Har han förändrats ngt tycker ni??

         

Så här ser det nedrans såret ut nu. Han besväras inte alls av det, och det har faktiskt läkt superfint. Hoppas att det så småningom kommer tillbaka lite päls i det området bara.

 

Har blivit lovad en fotosession med hästarna på söndag, hoppas på bra väder.

Av Jossan - 23 augusti 2011 21:25

Får jag nöja mig med hans minidator..   


Nåja.. Han får en chans att gottgöra det i morgon, om han klipper gräset då...  


Hästarna mådde prima, och det var skönt att komma ut och promenixa i rask takt med.  


Jag måste verkligen ta tag i mig själv nu.. Det får inte fortsätta så här. Jag har ju inget flås alls?? I morgon blir det en snabb tur i spåret. (Snabb= inte så lång stund, inte i bemärkelsen att jag skulle springa snabbt..)


Bättre lite än inte alls..


Jag blev så glad när jag kom ut till hästarna, för Heddan stod med tre av de andra stona och åt hösilage. Detta är ngt som hon har dragit sig för innan.. Hon går bara dit och äter när "RÄTT" hästar står där.. Och oftast står ju ngn av de ranghöga är med, villket gör att Heddan håller sig undan. Men idag stod hon där med två av de ranghöga. Ett framsteg! Hon gick dock glatt med mig när jag kom, och det gjorde Lilleman med. Heddan gick det inte ens att se vilken färg hon egentligen hade.. Hon var täckt av lera... (Torr, tack o lov..)


Borstade henne ett tag, så att hon var hjälpligt ren.. Och sedan strosade de iväg en bit för att beta gräs. De hade inte så bråttom tillbaka till de andra idag.


Nu ska jag ta och lägga mig och kolla lite på TV, innan jag släcker för natten.. Det är en dag i morgon också, för att vara tyyyypiskt tråkigt svensk... Så roligt ska vi ju inte ha det...



Av Jossan - 23 augusti 2011 17:32

Ska först till hästarna, och sedan ut och powerwalka. Måste komma igång igen.. Detta går ju inte!!

Av Jossan - 23 augusti 2011 08:05

Jag känner mig ngt stressad över det hela...


I helgen blir lilleman 3 hela månader!! Men det känns som om han är myyyycket äldre... Jag kommer ju knappt ihåg att han varit så här liten och ynklig..

 

Nu är han ju stora karln..


Han fäller hela tiden.. Är mörk på hela kroppen, förutom runt ögon och mule i dagsläget. Där är han mera brun, om än mörkare brun än sin mamma under vinterhalvåret, hon blir ju lite black and tan.



Tycker att det ska bli jättespännande att få se hur han kommer att se ut i slutändan.   


Presentation


Välkommen hit!

Kul att just du hittade till oss. Här kan du läsa om allt som rör min häst, lite om min familj och en hel del ur min vardag. Och du.. Glöm inte att lämna en signatur i bloggen. :)

Om oss:

 

 

Josefine Nordberg Karlsson

 

 

Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.

 

Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!

 

Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!

     

         

   

 



 

 

Mina änglar:

Heavenly Dreams "Heddan"

2003-2012

 

 

      

Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..   

 

 Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän... 

 

  Quimero

f 20110528

E: Galope P

U: Heavenly Dreams

 

 

 

Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel.. 

 

I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

 



Gästbok

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

Länkar

Senaste inläggen

En tillbakablick

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23
24
25
26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Vädret hos oss

Väder Västerås

RSS

Fråga oss!

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ himmelskadrommar med Blogkeen
Följ himmelskadrommar med Bloglovin'

Följ oss

Follow on Bloglovin

Följ oss

Follow on Bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se