.. Om hur det gick till när vi skulle avresa till Arboga igår..   

Det började med att jag hämtade upp småkillarna, och sedan cyklade vi hem, Rasmus var ju hemma, eftersom han fortfarande har sommarlov. När vi kommer hem ber jag ungarna att snygga till på sina rum, och plocka undan leksaker på nedervåningen, så att det ska kännas bra att komma hem mitt i natten. De sätter fart med det (Eller, ja.. Fart är kanske att ta i, men de segar sig iag uppför trappan..)

Själv går jag ut och börjar att justera alla stolar i bilen, för att barnen ska kunna fälla stolarna en bit på natten och faktiskt sova bra under hemresan. Jag fixar och donar, hittar både ett och annat i bilen som kan avvaras, och när jag är klar så tänker jag att vissa plastdetaljer inne i bilen skulle må bra av att putsas av.. Så jag går in och blandar till en hink med skurmedel. Frågar samtidigt Rasmus som hävdar att han är klar med sitt rum, om han har lust att göra det åt mig (Putsa plastdetaljerna, fast jag säger ordagrant: Skulle du kunna hjälpa mig att ta en trasa och torka bort lera ur bilen där ni har satt skorna när det har varit smutsigt ute?) Han ok:ejar, och jag sätter fart med att fixa så att sängarna ska vara klara att bädda ner sig i direkt sopm vi kommer hem.

Efter en stund kommer en flämtande och ganska så blöt(?) Rasmus in och säger att nu är han klar. Vis av erfarenhet och samtidigt lite orolig att hela bilens innanmäte ska vara en swimmingpöl, så går jag ut för att checka av och ef torka av där det är blött. Öppnar bilen och....

Den ser precis ut som innan???

Vad 17.... Vad har han egentligen torkat av??? Går in igen och ropar på Rasmus, han kommer ut och tittar där jag pekar, varpå han säger: Ops... Jag tvättade utanpå bilen..

GAAAAAAAAAAAAH   Med skurmedel! Tur att jag blandade svagt och gav honom en dammtrasa att torka med, men det måste ju bort från bilen hur som helst! Jag springer och hämtar vattenslangen, och börjar att spola av sörjan. (Nu dammrester, skurmedel och diverse roadkills, dvs flugor som satt fast på bilen..) Spolar tills jag ser att inga rester finns kvar, medans Markus glatt springer runt bilen och en ngt stressad mamma. Ber honom således att gå och stänga av vattnet. Varpå han kommer tillbaka och säger: Det finns ingen nyckel?? (Vattennyckeln alltså..)

Nej.. Den fanns inte.. För den hade min yngste son roat sig med att kasta bort medans jag spolade, och vattnet sprutade fullt tryck.. Jag stängde av slängen, men med tanke på trycket i den var det bara en tidsfråga innan den kunde smälla.. Jag blir hysterisk och jätteARG!!!!!!   Försöker att få honom att ta fram nyckeln, men han är inte speciellt intresserad av att visa vart den är. Tor däremot, börjar snyfta, för han känner att det här blev ju inget bra.. Så medans jag tröstar Tor, träter på Markus, febrilt letar efter nyckel och svarar i telefonen (Ann ringde mitt i röran, så jag fick en chans att beklaga mig..) så letar Rasmus också för fullt efter nyckeln, medans vi med jämna mellanrum släpper på trycket i slangen.

Till slut så ger jag upp, hämtar en skiftnyckel och får av vattnet till 4/5 med den.. Då hittar TOR nyckeln i våra buskar...

Så allt löste sig tillslut, och vi kom iväg till Arboga.. (Med ett pass förbi hagen först för att kolla hästarna.)

Vi hade det supertrevligt, både Maken och jag och barnen. Riddarspelet var jättebra ordnat, eldshowen var kanon och den grillade maten som Ann bjöd på var underbart god, med extra pluss för Ann´s goda kalla sås!!! Mmmmmmmm! Den ska jag minsann sno!

Hoppas på en repris nästa år!! (Med undantag biltvätt och vattennyckel, tack..)

 

Josefine m. ridtravaren Bellie

13 augusti 2011 09:33

Hahaha.. tillåt mig att skratta.. xD Hade förmodligen varit lika arg som dig i din sits men att läsa det på dehär sättet.. xD

http://minfux.blogg.se

 

Ann

13 augusti 2011 09:54

Tack för en jättejättetrevlig kväll!!!kram

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

 

Stina

13 augusti 2011 09:55

*asg* Tack för dagens skratt.
Inte för att jag tror det var speciellt kul medans det pågick ... men såhär lite efter, och för mig som inte var med, är det himla kul =))

http://billiejean.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...