Bestämde mig för att ta en cykelutflykt med familjen igår. Tor bakom mig, och Markus bakom Maken. Och så for vi. Först till Tillberga, och köpte varsin glass. Det är en tripp på ca en mil. Därifrån for vi de två sista kilometrarna till stallet, gav Heddan lite mer hö, och kliade lite på översociala lille Q, som snart kommer att kallas för ngt inte lika gulligt, om han fortsätter att vara en riktig lite ligist, som tuggar på allt han kommer åt, kickar med bak och redan nu visar talanger med sina framben.. 

Nej då, men man får markera lite åt honom, annars testar han gärna hur pass långt han kan gå. Det blev iallafall helklart med lösdrift idag, och i mitten av veckan som kommer så ska vi vandra med Q och Heddan till stora lösdriften, som ligger knappt 1 km bortanför stallet. Där finns det redan 4 stycken föl nu att leka med. Superbra för Q, som behöver stimulansen.

Ja, om vi återgår till cyklingen då.. Efter att vi morsat på hästarna, så cyklade vi milen in till stan igen, och tog en pizza på Valentinos, som inte gjorde oss besvikna, utan serverade en utsökt pizza. Mmmm-mmm-mmmmm! 

Vi hade funderingar på att cykla in till min farmor med, men mina knän värkte redan, och vi har ju en mil hem från skiljebo, så vi tog ett break i lekplatsen där ist, innan vi började hemfärden. Tor vill väldigt gärna stanna vid Anundshög, så vi tog ett stopp där med.. Och upptäckte att de hade suveränt god glass där!!  

Maken..
Glassmumsande småkillar..
  Gissa vilken gammal serie som jag tänker på?
      

Ja, och sedan cyklade vi då hem.. Och då bestämde sig Maken för att springa en mil medans jag satt hemma och grunnade över hur jag kunde känna mig som 100 år efter dagens cykelinfall? Åtminstone var mina ben som benen på en 86åring.. Minst..

Men det hade jag glömt idag, så kl 13:00 satte jag mig på cykeln och pinnade mot stallet, för att åka med Annika upp och prata med Heidi, som har lösdriften.

Sedan ringde Rasmus huxflux, och var på väg hem mellan 1-2 timmar tidigare än beräknat, så då fick vi kasta oss iväg igen.. (Maken kom snabbt och hämtade mig, och sedan åkte vi med en trött och myggbiten Rasmus, som hade haft en väldigt rolig men prövande första lång hajk, som säkert har gjort honom klarare på vad det här med hajk innebär i framtiden. Och nästa gång ska vi marinera honom i djungelolja innan har vi lovat.)

Ja, sedan fick de ju släppa av mig vid stallet igen, så att jag fick göra klart åt hästarna, och cykla hem. Knäna kändes inte längre som knän, utan som något som inte alls var ämnat för att röra sig på det vis som jag bad dem om..

Men hem kom jag!!  

Så här ser lille Q ut i kroppen nu. Lite suddig bild, men nog har han fyllt ut lite!

Nu ska jag sätta mig och beställa skolböcker. Förresten! Boken som jag sökte förut, och sedan fick tag i, men som till sist ändå visade sig vara slut, fann jag nu på tradera, och vann dessutom auktionen på. Så för 9:- +  frakt blev den min. Inte illa va! Så nu kan jag läsa "Det första året" som jag alltid har velat.

Och som avslut så vill jag å Q´s vägnar tacka för den fina fölgrimman som han fick av Hillevi och Pia idag!  Den får honom verkligen att se ut som om han kommer från Stall Hubbo! :)

Ps: Idag upptäckte jag dessutom att Q´s två första tänder i underkäken längst fram har börjat att kika fram genom tandköttet.. (Undrar huuuur jag kunde märka det...????)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...