Direktlänk till inlägg 29 maj 2011
Och det passade ganska bra in på en artikel i Equipage som jag läste igår kväll. Artikeln handlade om att man skulle ta vara på den otroliga mängd kunskap som alla i stallet kan bidra med, att lära sig att både ta och ge kritik och tips. En otroligt läsvärd artikel med en viktigt budskap. Förringa ingen.
Läs artikeln här: Dra nytta av kunskapskällan
Men vad hjälper det om man varken är speciellt bra på att ge eller ta kritik. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara att få en åsikt eller ett tips på hur en sak kan göras bättre när det handlar om ens egen häst eller saker. Men faktiskt är det så att man är aldrig fullärd och det kan alltid finns någon som är snäppet vassare på en viss sak än vad man själv är. Det gäller också att vara openminded. Allt inom en filosofi behöver inte vara det absolut enda rätta. Det som fungerar på en häst behöver inte nödvändigtvis vara det bästa för just min, och det sättet kanske inte passar mig så bra. Medans andra saker inom den läran passar mig som handen i handsken. Ett sätt att resonera kan vara, och har varit det för mig: Jag kollar hur andra människors hästar är. De som har hästar som beter sig så som jag skulle vilja att min häst agerade, hur gör de? Ibland får jag råd som jag kanske inte gillar direkt, men som känns bra efter ett tag. Ibland får jag råd som vid första stund känns helt rätt, men som sedan inte alls fungerar. Jag får helt enkelt mixa ihop min egen perfekta (för mig) blandning av tips, och använda det så att det känns bra, både för mig och för mina djur.
För mig är det inte längre jobbigt att få kommentarer/råd/tips, utan jag blir mest glad över att någon tagit sig tid för att hjälpa mig. Jag frågar mycket, för att jag är nyfiken och vill veta men också för att nya kunskaper alltid är guld värt och som man sedan i sin tur kan sprida vidare. Jag är istället ganska dålig på att ge tips själv, just för att jag är rädd att folk ska uppfatta mig som en viktigpetter som tror att jag vet allt, för det vet jag verkligen inte. Men ber man mig om hjälp så får man. Som Becka gjorde nu ikväll.
Jag vill därför tacka Annika för att hon delar med sig av så mycket kunskap om detta med föl nu, för det är ett område för mig som jag är helt rookie på.. Och hon kommer dessvärre att få stå ut med mina dumma frågor ytterligare ett tag.. Jag vill tacka Sara på PepinoPRE, för att hon har stöttat mig under Heddans dräktighet, och för att hon lugnade mig med att jag fick ringa henne närsomhelst om ngt tillstötte under fölningen. (Även om jag nu inte hann med det..) Jag vill tacka min gamla tränare Vera Trude, för att hon stod ut med mig i unga år, och stöttade mig både på vardag och på tävling. (Och även körde hem min store klump till häst när jag fick åka plingplongdroska hem från en mindre lyckad tävling..)
Livet har lärt mig att man får sålla sina erfarenheter, men att man inte ska förringa tips som ges, ibland kan det vara just den hjälpen som behövs just då, även om man i ett senare skede bestämmer sig för att välja ngn annan inriktning.
Mången tränare har kommit och gått i mitt liv, både inom ridning och inom skötsel av häst, och jag är glad att jag har fått träffa dem alla, och de har min stora tacksamhet. Några omnämnda, men ingen glömd!
Tack!
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|