Nåja, nöden har ingen lag, anser jag. 

Till och med mina stackars grannar får springa och förse mig med mintchoklad. Men, det är illa att vara godissugen, ha hela skåpet fullt med godis, men bara sådant som jag inte bör äta. Jag kör ju fortfarnade på GI, och då är bara 70%choklad och däröver ok..

Men nu har jag fått min chooooooooklaaaaaaaaaad så nu är jag glad hela kvällen!!

(Makens tycker att jag är helt fläng, antagligen med all rätt..  )  

I morgon blir det jobb, heldag, och sedan stallpass på kvällen, då jag har intaget av alla lurviga fyrbeningar. Hinner jag så ska jag ta en rask promenix med Heddan med. Hon är så pigg just nu, men idag fick hon breaka, för jag lånade Laiser och hängde med Malin ut en sväng.

Det var så fantastiskt skönt ute idag, när jag kom hem med mina småkillar och deras kusin, så satte jag mig ute på trappan, för där har vi hägnat in en hage åt kaninen, så att han ska få springa löst på dagtid när vi är hemma. Han har blivit så sällskaplig, förra året var han så skygg, men nu är den übersöta snutten jättetam och sällskaplig. Så jag satt där och klappade på honom en stund, medans ungarna stökade, både inne och ute. Och det var så varmt och härligt! 

Här kan ni se bilder på Floyd som liten kaninpalt:

http://numberoneblind.blogg.se/images/2009/nov09106_64701048.jpg 

http://numberoneblind.blogg.se/images/2009/nov09-085_62269751.jpg

Han är lika söt än idag, men större!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...