himmelskadrommar

Alla inlägg under januari 2011

Av Jossan - 9 januari 2011 09:43

Det tror jag inte ens att jag har skrivit.. Men nu är biljetter till GBG Horse Show inköpta. Sista dagen ska vi dit, och jag hoppas att det är massor av erbjudanden på mässan då!!!


  




Jag vill köpa en grimma modell större i läder åt fölis. Två fölgrimmor har jag redan.. Och de ser så små ut, att jag tvivlar på att de räcker längre än den första veckan..     Så en till lädergrimma måste absolut inskaffas...


I dag så töar det här, och har så gjort sedan i går.. Man funderar ju på om vintern är över nu?? Men förra året så var det ju vid den här tiden som det smällde till och blev RIKTIGT kallt här, med ca 30 minusgrader.. Enligt SMHI så ska det iaf vara plusgrader till på onsdag, och sedan ska det smälla till och bli 15  minus på torsdag.. Ishalka då kanske??  Nej, det vill vi inte ha...


Om ett par timmar ska Rasmus på kalas, och jag tänkte åka en sväng till Heddan, och se om jag kan rida en sväng idag i dagsljus. I går kväll var det ngt som rörde sig rejält i magen, så då tog vi bara en borststund.


Ja, och så har hon troligen påbörjat sin matstrejk igen.. Skit också.. Det har legat lite mat kvar i krubban två dagar på raken nu, mer i går än i förrgår, så nu minskade jag lite på lusernet och betforen, och hoppas att det kanske får henne att äta upp istället. Eventuellt så får jag försöka ge henne mer hö dagtid, men problemet är, att så länge som hon går med någon annan i hagen, så finns ju risken att den äter upp det extra höet ist. Men vi får se. Vi ska ha stallmöte i kväll, och hinns det med så ska jag ta upp frågan då. Mer mat inne kan hon inte äta, det finns redan kvar varenda morgon..


Hoppas att kunna bjuda på ngt foto idag, men det återstå att se om jag finner en fotograf..



ANNONS
Av Jossan - 8 januari 2011 10:58

Clementin

Har orangefärgat skal som är något tjockare än på en satsuma. Den är nästan alltid kärnfri. Smaken är söt och uppfriskande.Clementiner importeras från Marocko och Spanien i november till mars.
Clementiner uppkom genom en korsning mellan mandarin och pomerans. 


Clementin är den småcitrusfrukt som vi äter allra mest.

Satsumas

Satsumasen är orange, men har ofta gröna skiftningar i skalet trots att den är mogen. Den har tunnare skal än clementinen men är även den nästan alltid kärnfri.
Satsumasen är mild och sötsyrlig. (Syrligare än clementinen) 
Den importeras från Spanien från mitten av oktober till januari.
Satsumasen Kommer ursprungligen från den japanska provinsen Satsuma.

Mandarin

Mandarinen är gul till blekt orange. Den har relativt tunt skal och har mycket kärnor.
Smaken påminner mycket om clementin men är något sötare. På grund av att den har så mycket kärnor har den numera ersatts av kärnfattigare sorter. Den har således ingen säsong i Sverige. Den största skörden går i stället till mandarin på burk och till drycker.

Källa: David Ottosson på Allfrukt

ANNONS
Av Jossan - 8 januari 2011 00:15

Otroligt spännande att se va..?  Vad har Jossan för spännande hemlisar i ryktlådan??


Jo, nämligen:


  

Hårborste till svansen, ryktborste och skrapa, under dem ligger en massagegummiskrapa, en piggborste, en rotviska, en medelhård borste och en jättemjukborste. En sax och en hovkrats ligger under borstarna. I det övre facket finns: ficklampa att kolla sår med, termometer, broddnyckel, horsetool, Vegebom hästsalva, LHP-salva, Alsolgel och gummisnoddar till manen.


Men, när jag ändå visar grejer, så kan jag visa min andra förvaring med.. Nämligen mitt plåtskåp som jag är mer än nöjd med. Det har hängt med sedan 1992, så jag har haft det i hela 19 år nu. Väl värt varenda krona!!

    

Som ni ser så får det bära en hel del saker uppepå sig med. Allt för att komma undan möss och rådisar.. I Ikeabackarna på sidan om det, så har jag täcken och benskydd. Sadel, träns och ridtäcken finns i sadelkammaren. Sedan har jag tagit hem en massa schabrak med, dumt att de ligger där och tar plats och blir smutsiga, när jag ändå inte ska använda dem, då dressyrsadeln är inlämnad..


Av Jossan - 7 januari 2011 17:16

Jag kikade precis in på en yngre tjejs blogg, där hon bloggar om sitt varmblod. Hästen såg otroligt fin ut på fotona av den, så jag surfade vidare in på en film som hon hade lagt ut. Hennes valack gick i hög form, minimalt steg, inte alls lösgjord eller ens tillstymmelse till att bli lösgjord heller, men jag funderade på hur en så pass ung tjej fixade att behålla hästen i den formen så länge.. Ända tills jag hade hästen mitt i blickfånget, dvs, när hästen kom mitt för kameran.. Den var kraftigt inspänd med gummisnodd.. :( Ingen eftergift fanns att få, såvida inte huvudet for in mellan frambenen.


Det är så tragiskt..


Dessutom kunde man även se foton när hon hoppar hästen i samma utrustning. Kraftigt spänd gummisnodd som man ser på alla bilder, men först efter att ha blivit varse om att den är där..


Jag är till skillnad från många andra inte ngn hatare av hjälptyglar, under förutsättning att de används i RÄTT syfte, och att den som hanterar dem vet vad den gör. Bland det värsta jag vet så är det när hästen trots att den har accepterat hjälptygeln fortfarande inte får bli fri. Därför är den hjälptygel som jag använder helst graman, men bara när jag känner att jag behöver den extra hjälpram som den kan ge, bara i specifikt syfte, och framför allt: Jag kan släppa den så att den absolut inte inverkar alls när den inte behövs.


Rider dessutom på "rysk kandarfattning" (Vet inte alls om det heter så här egentligen, det var en instruktör som kallade det för det, så jag har anammat det..) när jag rider med den, dvs, jag håller gramantygeln med endast mitt pekfinger. I ett enda finger blir man inte så låst, vilket jag upplever att jag blir om jag håller gramanen i vanlig kandarfattning.


Dessutom använder jag mig enkom utav inspänningen som Bertalan de Némethy förespråkade. 


Till slut så vill jag inflika, att senaste gången som jag använde gramanen på Heddan, var när vi tränade galoppfattningar i vänster varv, i april 2010. Det var sista gången som jag tyckte att det behövdes, och på hela 2010 tror jag att hon haft den på sig 3 gånger under mina träningspass med henne. Så egentligen hänger den mest och samlar damm.. Så, rent procentuellt sätt, så rids hon med gramantygel/hjälptygel hela  0,8% av dagarna på ett år, och då i syfte att hjälpa henne med kroppen.

Av Jossan - 7 januari 2011 12:08

Vaknade 7:30 av att klockan ringde. Markus låg och trynade bredvid mig, så jag smög upp och fixade lite marktjänst innan jag gick upp och hämtade Tor (= Jag bär Tor sovandes nedför trappen, sätter honom i soffan och startar projekt väckning..) En stund senare stod även Markus i trappen.


Servade grabbarna med frukost, men sedan klädde de faktiskt på sig själva! (Inte illa minsann..)

  

Två busungar vid frukostbordet..


Sedan fick de ta på ytterkläderna, för nu skulle de få skjuts till sin farmor. (Rasmus har bott hos mina föräldrar ett par dagar.) Det gick hyfsat snabbt, och sedan startade bilfärden. Lämnade två förväntansfulla barn hos en lika förväntansfull farmor, och åkte sedan för att fixa stallet innan Pelle skulle komma. Hann skotta undan lite, eftersom jag var osäker på vilken väg han skulle välja, och ville således ha flera vägar till stallet att välja på. Så när jag var klar fanns det tre vägar in..


Heddan skoddes, gick hur bra som helst, i vanlig ordning. Sedan fick kusarna lite lunch, och jag stack hem. Har hunnit fått i mig ett par hårda mackor nu, så jag känner mig hyfsat redo att åka och jobba lite.



Av Jossan - 7 januari 2011 00:30

Hmm.. För mig är ju den här rubriken något som är så självklart att det knappt går att svara på...?


Det finns INGET som kan få mig att känna samm euforiska lycka som när det har gått riktigt bra under ett ridpass. Nu vill jag inflika, att jag älskar mina barn mer än ngt annat på jorden, men, det är ngt speciellt som händer med ens sinnen när man får kontakt med ett djur. Det går inte att jämföra med något annat. Flera hundra kilo häst som dansar inunder en och samspelar med dig, av ren och skär vilja att lyssna till dig och dina signaler, det är inte jämförbart helt enkelt.

  


Och friden..  Den frid som man kan känna när man sitter på en hästrygg och glider fram en tidig morgon, innan folk har vaknat, den är det inte heller mycket som slår.


Ridningen rensar min själ..

  

Av Jossan - 6 januari 2011 17:42

I dag var dagen för Moas "tävlingsdebut". Jag klädde mig varmt, och for mot Rabo, men jag märkte nästan direkt att om jag ville ta mig fram till målet idag, ja, då fick jag köra lugnt.. Shiiiit vad det hade drivit igen på vägen!!! Körde i 50 hela vägen, men jag kom fram.  


Moa var laddad, men hennes ponny var cool inne i stallet. Framridningen gick galant, men sedan blev det en liten vila, då Moa inte var första ekipaget som skulle hoppa. Ladden laddade.. Och fick sprutt i rumpan. Sedan var det Moas tur, och det var en sammanbiten Moa som red in på banan mot första hindret. Första gick bra, men mot tvåan laddade Ladden, och det blev ett kaninskutt ala alla ben i luften samtidigt över tvåan. Moa lade en volt, och red mot trean, där blev det bajspaus, och sedan klev Ladden makligt över... Men då hade Moa fattat lite humör, och red jättebra resten av banan.


Hon gjorde omstart, och trots att hon lade ngn volt då med, så var det snygg ridning, och Ladden hoppade mer rytmiskt och väl. Bra jobbat!!!! *STOLT*


Det som är allra roligast med att se Moa rida, är att hon rider så fint och mjukt (När hon inte blir rädd och stel som en pinne, men, det blir hon nästan aldrig numer.) och hon och Ladden ser verkligen fina ut tillsammans, ett ekipage, som faktiskt strävar efter samma sak. De har några knappar kvar att hitta, men när de finner dem så kommer detta ekipage att bli svårslaget.


  

Så här glad var iaf Moa när allt var över :)


Och sedan for jag till Heddan. Ett ombyte, handtvätt och sedan lite fix med mockning och så (Kanske lät bakvänt? Men jag är noga med att byta kläder och tvätta mig om händerna när jag varit i ett annat stall, för jag vill verkligen minimera risken för smitta, så jag är hellre för försiktig än motsatsen..) hämtade jag in Heddan. Dagen till ära så var hon rätt så blöt i ansiktet, det är ju det enda som kikar fram ur hennes halstäcke, ja, förutom benen då..

En ganska så blöt Heddan myser inne i boxen en stund.


Red en liten sväng idag, hade som plan att vara ute längre, men det snöade för mycket, det tyckte både Heddan och jag.. Men hon fick röra på benen i 25 minuter iaf. Och sedan återgick hon till hagen.  

En magbild från dagen. Jag lyckas aldrig få ngn bra bild på hela henne.. Men, jag kan ju passa på att påpeka att hon är blank och fin i pälsen!! Det är hon alltid, även om jag inte har hunnit borsta henne än. Kanske är oljan och kliet som hon äter som gör det, det sägs ju att de ska bli fina och blanka i pälsen av det med, även om det inte är därför som hon får det.


I morgon kommer hovis, och då blir fötterna fina igen med!  

Av Jossan - 6 januari 2011 06:30

Asså shiiiiiit.. Vad svårt!!! Jag har nog alltid gillat hästar. Vet att jag fick en röd häst på min första julafton.. Och något år senare en gunghäst, som jag till en början var skiträdd för..


Här har jag dock kommit över skräcken..


Men jag vet att min farfar när jag var liten ofta tog med mig till Hällastallet, ett travstall, där jag fick mata hästarna med knäckebröd, borsta och klia, kolla på kattungar och även åka efter en liten ponny i släden. Det var nog egentligen där som drömmen om häst vaknade, på riktigt.


Så jag tror helt enkelt att intresset är medfött, det behövde bara väckas till liv, och nu är det inte längre ett intresse, det är en livsstil, som jag aldrig kommer att kunna vara utan. 

  

Presentation


Välkommen hit!

Kul att just du hittade till oss. Här kan du läsa om allt som rör min häst, lite om min familj och en hel del ur min vardag. Och du.. Glöm inte att lämna en signatur i bloggen. :)

Om oss:

 

 

Josefine Nordberg Karlsson

 

 

Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.

 

Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!

 

Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!

     

         

   

 



 

 

Mina änglar:

Heavenly Dreams "Heddan"

2003-2012

 

 

      

Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..   

 

 Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän... 

 

  Quimero

f 20110528

E: Galope P

U: Heavenly Dreams

 

 

 

Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel.. 

 

I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

 



Gästbok

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

Länkar

Senaste inläggen

En tillbakablick

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Januari 2011 >>>

Vädret hos oss

Väder Västerås

RSS

Fråga oss!

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ himmelskadrommar med Blogkeen
Följ himmelskadrommar med Bloglovin'

Följ oss

Follow on Bloglovin

Följ oss

Follow on Bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se