Och jag sitter inne och väntar på att håret ska torka så pass att det tar kort tid att föna..

Roade mig med att lägga in två filmer på bloggen. En fin film med Tompe, som Ellinor gjorde för några år sedan, alldeles innan han skadade sig.. Fina Tom.. Jag saknar dig.

Och så en film med Heddan, tagen i går kväll. Hmm.. Ja, jag ville bara ta en filmsnutt med nya kameran, så den är inget att se på, om man aldrig sett en häst tugga hö, vända på sig och kolla, förstås.. Men iaf, jag har lärt mig att man ska vara rädd om alla minnen. Man vet aldrig när det bara är minnena man har kvar..

  
 Nåja..;)

 

Carin

22 januari 2011 19:57

Ja det är så sant det där med minnen! Jag satt i går och la in gamla fotografier i datorn och det blev en och annan tår när man tänkte på de gamle man haft och förlorat. Jag har 3 pållar som har stått mig nära som inte finns längre. Men i minnet kommer de alltid finnas! En bild eller film kan göra minnet mer levande...

http://ekbladet.bloggplatsen.se

 

Ann

25 januari 2011 09:05

Du kanske vill komma och hälsa på mig och filma då? ;)
Jag har en gaaammal filmkamera som jag inte tror att det går att få in i datorn och mobilkameran... skulle behöva en nu filmkamera alltså, ännu en till sak i min behovslista som jag snart nog inte kommer att kunna leva utan! ;D

Härligt med minnen på film!

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Jossan

25 januari 2011 09:21

Och jag filmar ju bara med kameran jag. Köpte en ny nu på Media Markt, och den fungerar faktiskt ypperligt. (Vad kan man begära för 599:-) För ngr år sedan köpte vi en sviiiindyr videokamera, som hittills inte har gett oss en enda film levererad. Den formaterar inte.. Risken med att köpa på nätet. :( Så det gör jag inte om.. Inte med så dyra köp..

Men jag skulle gääärna komma förbi och kika på hästarna om inte annat! :D

 

Ann

25 januari 2011 10:46

Du är såååå välkommen när du vill! (nästan... ;)

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...