Jag kikade precis in på en yngre tjejs blogg, där hon bloggar om sitt varmblod. Hästen såg otroligt fin ut på fotona av den, så jag surfade vidare in på en film som hon hade lagt ut. Hennes valack gick i hög form, minimalt steg, inte alls lösgjord eller ens tillstymmelse till att bli lösgjord heller, men jag funderade på hur en så pass ung tjej fixade att behålla hästen i den formen så länge.. Ända tills jag hade hästen mitt i blickfånget, dvs, när hästen kom mitt för kameran.. Den var kraftigt inspänd med gummisnodd.. :( Ingen eftergift fanns att få, såvida inte huvudet for in mellan frambenen.

Det är så tragiskt..

Dessutom kunde man även se foton när hon hoppar hästen i samma utrustning. Kraftigt spänd gummisnodd som man ser på alla bilder, men först efter att ha blivit varse om att den är där..

Jag är till skillnad från många andra inte ngn hatare av hjälptyglar, under förutsättning att de används i RÄTT syfte, och att den som hanterar dem vet vad den gör. Bland det värsta jag vet så är det när hästen trots att den har accepterat hjälptygeln fortfarande inte får bli fri. Därför är den hjälptygel som jag använder helst graman, men bara när jag känner att jag behöver den extra hjälpram som den kan ge, bara i specifikt syfte, och framför allt: Jag kan släppa den så att den absolut inte inverkar alls när den inte behövs.

Rider dessutom på "rysk kandarfattning" (Vet inte alls om det heter så här egentligen, det var en instruktör som kallade det för det, så jag har anammat det..) när jag rider med den, dvs, jag håller gramantygeln med endast mitt pekfinger. I ett enda finger blir man inte så låst, vilket jag upplever att jag blir om jag håller gramanen i vanlig kandarfattning.

Dessutom använder jag mig enkom utav inspänningen som Bertalan de Némethy förespråkade. 

Till slut så vill jag inflika, att senaste gången som jag använde gramanen på Heddan, var när vi tränade galoppfattningar i vänster varv, i april 2010. Det var sista gången som jag tyckte att det behövdes, och på hela 2010 tror jag att hon haft den på sig 3 gånger under mina träningspass med henne. Så egentligen hänger den mest och samlar damm.. Så, rent procentuellt sätt, så rids hon med gramantygel/hjälptygel hela  0,8% av dagarna på ett år, och då i syfte att hjälpa henne med kroppen.

Vaknade 7:30 av att klockan ringde. Markus låg och trynade bredvid mig, så jag smög upp och fixade lite marktjänst innan jag gick upp och hämtade Tor (= Jag bär Tor sovandes nedför trappen, sätter honom i soffan och startar projekt väckning..) En stund senare stod även Markus i trappen.

Servade grabbarna med frukost, men sedan klädde de faktiskt på sig själva! (Inte illa minsann..)

Två busungar vid frukostbordet..

Sedan fick de ta på ytterkläderna, för nu skulle de få skjuts till sin farmor. (Rasmus har bott hos mina föräldrar ett par dagar.) Det gick hyfsat snabbt, och sedan startade bilfärden. Lämnade två förväntansfulla barn hos en lika förväntansfull farmor, och åkte sedan för att fixa stallet innan Pelle skulle komma. Hann skotta undan lite, eftersom jag var osäker på vilken väg han skulle välja, och ville således ha flera vägar till stallet att välja på. Så när jag var klar fanns det tre vägar in..

Heddan skoddes, gick hur bra som helst, i vanlig ordning. Sedan fick kusarna lite lunch, och jag stack hem. Har hunnit fått i mig ett par hårda mackor nu, så jag känner mig hyfsat redo att åka och jobba lite.

Hmm.. För mig är ju den här rubriken något som är så självklart att det knappt går att svara på...?

Det finns INGET som kan få mig att känna samm euforiska lycka som när det har gått riktigt bra under ett ridpass. Nu vill jag inflika, att jag älskar mina barn mer än ngt annat på jorden, men, det är ngt speciellt som händer med ens sinnen när man får kontakt med ett djur. Det går inte att jämföra med något annat. Flera hundra kilo häst som dansar inunder en och samspelar med dig, av ren och skär vilja att lyssna till dig och dina signaler, det är inte jämförbart helt enkelt.

Och friden..  Den frid som man kan känna när man sitter på en hästrygg och glider fram en tidig morgon, innan folk har vaknat, den är det inte heller mycket som slår.

Ridningen rensar min själ..