Phu.. Vilken dag det blev.. Men himla bra med!

Vaknade 8:30 av att sovrumsdörren brakade till, och in kom Tor och sa: -Jag vill sova och gosas här, mamma!    Nåja, så mycket gos blev det kanske inte, för vilden på min andra sida var ju vaken, han med. Och när Markus är i närheten blir det mest bus.. Så kl 9 var jag i full gång med att fixa frukost, medans småvildarna väckte Rasmus. Alla åt frukost, och sedan satte jag fart med att städa ur min bil. (Som faktiskt var mkt renare än Makens.. Fast.. Det är ju Maken som har kört mest med min bil den sista tiden..Eeeeeh??...)

När jag var klar med bilen försökte jag pedagogiskt att få mina barn att klä sig så att vi kunde sticka över till svärmor, för hon stod och väntade med pulkor i högsta hugg. Nu var inte barnen så himla med på noterna, de ville gärna till sin farmor, och de ville gärna åka pulka, men de ville INTE jobba för det.. Vilket resulterade i lite osämja här hemma.. Nåja. Slutet gott allting gott.. Vi kom iväg, och jag insåg att efter hysterin med påklädning hade tagit sin beskärda del av energin som de skulle ha förbrukat i pulkabacken, så jag drog en snabbvända förbi Donken, så att de fick fylla på sina resurser. Det var i allafall tre glada grabbar som hoppade ur bilen vid sin farmor. (Och de blev om möjligt ännu gladare när de fick höra att deras farbror skulle ansluta sig till dem i backen efter en stund.. )

Själv åkte jag till stallet. Heddan stod och väntade, så jag fodrade först lunch, och sedan kastade jag ner hö från skullen, mockade undan lite bädd hos Heddan, putsade upp min dressyrsadel (För nu skulle den lämnas in på försäljning), fixade mat och rensade bort alla dressyrschabrak ur sadelkammaren.

Sedan fick Heddan komma in. Jag borstade och fixade lite, satte på ett tjockt schabrak och en täckgjord, och reflexländtäcke, och så gav vi oss av. Hon var piggare än piggast idag, och travade så fint i kort trav att jag blev salig. När vi kom till zonerna var det plogat där, och jag greps av en impuls att viska: Gaalopp, och PANG, så var vi iväg. I VÄNSTERGALOPP!!   Tjohoo!! Men sedan så var hon i galoppläge så att säga.. Hon låg på så mkt att jag fick träningsvärk i armarna av att hålla henne i en hyfsat samlad trav..

Efter någon kilometer så saktade vi av till skritt, och när vi passerade Näsgård, så såg jag att ytterligare 2 ekipage till häst var på antågande. Heddan är ju ganska så rädd för nya hästar, så jag stannade inte och väntade in dem, utan skrittade vidare hemåt. Rätt som det är så formligen vräker sig Heddan fram i galopp. För då har smartskallarna bakom mig börjat att galoppera ikapp oss... Tack för det televerket.. Nu blev det ingen tårta, för jag satt kvar, men det kunde lika gärna ha gått åt pipsvängen..   

Hur som helst så kom vi helskinnade tillbaka till stallet, och jag borstade och fixade med täcken, och så fick Heddan gå ut i hagen igen. Jag packade sedan ihop i stallet, och så gav jag mig av mot ridsportbutiken, för att lämna in sadeln. Så, nu har jag bara en sadel..   Passade på att köpa ny lusern, ny Raditalliniment coh en ny stallboken. I den sista har jag hittat en asschysst annons! Tre mycket snygga hingstar, som kändes mycket välbekanta, speciellt den ene!   

Nu ska jag sätta mig och äta undan lite rester från julen, så att vi kan fylla kylen inför nyår i kväll. Har varit dåligt med plats nu i veckan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...