Vaknade kl 8, och slogs av hur underbart det är att börja så sent en fredag att man inte ens behöver ställa in klockan på alarm. Det är ju så skönt att vakna för att man är utsövd.   Ska tillbringa den större delen av dagen framför skärmen idag, för alla nya scheman ska in, och någon måste se till att de skrivs. Sen är det lite hemsidearbete för jobbets del som ska göras, innan jag kan återgå till vanliga sysslor.

Annars är det en underbar dag idag. Solen skiner, det är lite frost på marken, man kan se att korna strosar runt i hagen på jakt efter lite mer mat, innan bonden kommer med den nya balen till dem.

Alla våra utemöbler har fått flytta till förrådet nu, för nu anser vi att sommaren är slut, iaf här i sverige. Men jag får ju snart lite värme och solsken på en annan kontinent, så det känns inte som om det gör så mkt just nu.

Behandlade färdigt mig med Orudis på ryggen igår kväll, för man får ju inte utsättas för solljus på 2 veckor efter en sådan behandling.. Och om jag ska till solen så vill jag ju kunna vistas i den.. Så från och med idag så blir det inga fler orudisbehandlingar, om det inte blir absolut nödvändigt.. Får ta med lite radital hem istället.    (Hästliniment för sporthästar, för er som är oinvigda i hästvärlden.) Det brukar bränna skönt i musklerna, men det hjälper!

I morgon ska jag till Rabo en sväng, innan Heddan. Har jag inte fel för mig så skulle jag få sällskap av Moa till stallet då. Får se vad vi hittar på då.. Men idag är det Emma som stallar, medans jag jobbar. Blir skönt med en hemmafredag med familjen, som för ovanlighets skull är helt samlad!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...