Var ute hos Heddan i morse, säkrade att hon inte skulle bli kall av regnet med ett extra täcke. Hon har blivit så fin i kroppen nu, jag tycker till och med att hon börjat att muskla sig, trots att hon inte rids?

Undrar om det finns en liten fölis därinne?? Jag vågar inte tro för mkt på det, men jag hoppas.. Hoppas, hoppas, hoppas jättemycket på det.. Det kan inte vara lätt att leva med mig nu, jag pjoltar med Heddan som aldrig förr, Maken tror nog att jag fått hjärnsläpp..

Det har varit mycket den sista tiden. Jag har jobbat, försökt att fixa ett bra sommarlov för barnen, fixat med Heddan, (Nu när hon varit skadad så har jag velat vara ute själv varenda dag, för att kunna checka så att hon inte blir sämre.) jag har hjälpt Moa lite med Ladden, och i samma veva tagit hand om Johannas hästar, då hon varit borta i 3 veckor. Dessvärre tog maten till stona slut till följd av torkan, och då fick hö inhandlas för att de skulle reda sig.

Nu tror jag att Johanna har kommit hem igen, Moa meddelade mig iaf det i går, och jag såg att stona fått en ny hage tilldelad sig när jag var där för att hämta Moa, G och Ladden.

På tal om att jag hämtade dem, så hade vi en jättetrevlig tur tillsammans i går em/kväll. Jag på Valle, Moa på Ladden och G på Laiser. Skritt, trav och galopp, över backar och på skogsstigar, på vallar och på grusgångar. Lovely! Måste göras om fler gånger!

Hade dessutom lovat E i stallet att medicinera hennes häst, och det gick superlätt det med. Vad skönt med hästar som bara gapar och sväljer medicinen, lika glatt som om det vore godis. Duktig häst!

Just nu sitter jag och breakar medans jag lagar lunch till kidsen, mellan städpassen här hemma. Det finns massor att göra, och det tar aldrig slut..

Och regnet det fortsätter att falla........

 

G

2 augusti 2010 14:10

Verkligen en kanontur!! :D Och alla tummar hålls för att Heddan är dräktig...!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...