himmelskadrommar

Alla inlägg under maj 2010

Av Jossan - 6 maj 2010 22:36

Ja, efter att ha jobbat så kastade jag mig i bilen för att bege mig emot Bäjeby. Var ju dags att ta en svängom med Ladden. Men killen skötte sig mycket bra idag, och eftersom det varit lite "tjorv" med hoppningen för Moa så bestämde vi att jag skulle ta ngr språng. Hehehe, gud vad det var roligt att sitta på en ponny och hoppa igen. Jag påmindes mycket om tiden med Bravis, min egna ponny. Efter att jag hade ridit en stund så satt Moa upp och hoppade lite. Det såg mycket bra ut, efter två nervösa skutt. Vet inte vem som såg mest nervös ut, Moa eller hennes mamma G?   


Efter att Ladden fått avsluta och blivit borstad, så stack Moa och jag vidare mot Heddan. Dagen till ära så såg hon nästan ren ut i trav med, var svårt att urskilja ngn rörelsestörning, men vi tar det lugnt ett tag till. Blev lite massage med slappolja, och betesstund. Heddan var överlycklig!


Heddan och Moa

    



Heddan betar

 


Nu hoppas jag bara att hon är tillräckligt ok för att kunna skrittas korta svängar i en vecka från och med helgen. Så att hon blir fräsch igen!

ANNONS
Av Jossan - 6 maj 2010 08:51

Det har varit lite slitigt den här veckan.. Heddan halt, och Markus har varit magsjuk de två sista dygnen..   Man kan bli knäpp för mindre. Vi  har verkligen tvättat allt, sängar, soffor, mattor... Name it liksom..


Heddan är dock helt ohalt i skritt nu, och markerar bara lite i traven. Så hon är mkt bättre än i helgen. Otroligt skönt!


Veterinären är dock ändå på väg, för lite vaccinationer och för tandrasp, så är hon inte helt bra då så får hon kolla hältan med.


Markus verkar ha nått sin kulmen, och har ingen feber längre. Men ngn fast föda har vi ännu inte fått i honom, utan nu kör vi stenhårt med 5 ml vätska var %:e minut.. Hoppas att han piggar på sig under dagen.  


I kväll ska jag till bäjeby och rida ponny igen. Kanske blir en tårta då, man är ju lite ringrostig nu efter att inte ha ridit på en vecka, hahaha.

ANNONS
Av Jossan - 4 maj 2010 20:11

Har haft en väldigt intensiv dag i dag, med start kl 6.30 på jobbet, hem i en timme, och sedan förbi Heddan för att kolla henne, innan jag skulle vara i Askövikens naturreservat kl 16..

Pust...


Men, något positivt var i alla fall, att Heddan var MYCKET fräschare idag!!  En liiiten markering i trav och ev ngt liiiitet i skritt, men en otrolig skillnad mot igår. Kan min massage ha gjort underverk kanske? Slappolja är bra, och hon har sovit med BoT-täcket på.. Jag håller tummarna hårt för att det ska ha vänt nu i alla fall.  




E har dessutom varit ute och pysslat om henne sedan och betat henne, så nu mår hon som en prinsessa, precis som det ska vara. Och i morgon kommer V och skämmer bort henne, så hon är trots allt mycket nöjd med livet nu..  


Nu ska jag ta och pyssla om mig själv ett tag, ta en dusch, och sedan greppa en bra bok och krypa upp i favorithörnet på soffan och njuta en stund, av tystnaden som säger att barnen sover för kvällen, och att i morgon är en ny dag!


Av Jossan - 3 maj 2010 16:56

Nej, jag var hoppfull när jag åkte ut, men det var inte ngt bättre idag.   Jag har grundligt visiterat henne, tempat henne, masserat henne, testat om hon är ovillig att sträcka ut benen åt ngt håll, men jag går bet, det finns inget att ta på. Hon belastar höger framben mest, men tar kortare steg med vänster. Jag har ringt min veterinär och lämnat meddelande, men eftersom hon inte har telefontid förrän i morgon så får vi vackert vänta ngn dag till. Heddan verkar dock må rätt så bra, så jag är inte orolig för att hon ska lämna mig, men man vill ju gärna veta vad som är fel. Jag undrar om det kan sitta i hoven? För jag var ju mest inriktad på bog och armbåge tidigare, men efter att jag har klämt och bänt idag så är jag tveksam..   Men jag hoppas att jag får svar ganska snart. Ovissheten är värst! Suck...

Av Jossan - 3 maj 2010 07:37

Ja, dagen kommer att innehålla en hel del hästmassage, samt check av min stackars häst.. Men jag är hyfsat säker på att det är en hälta som kommer från bogen, eller armbågspartiet. Får se om hon är bättre idag, eller om hon blir bättre av lite massage. Jag hoppas och hoppas...
Bästa hästen Heddan på sommarbete 2009  

Av Jossan - 2 maj 2010 16:31

Hästarna lyckades att spränga hagen i går eftermiddag, jag fick ett samtal från stallägaren när jag stod i duschen om att hästarna sprang vilt utanför stallet.. Förbaskat också.. Var bara att kasta på sig kläderna och sticka till stallet i full sula. När jag väl kom fram var alla hästar lyckligt inne i stallet, och vi kunde börja att visitera dem. Heddan verkar vara den enda som har gjort sig illa, hon hade små rivsår på ena fram och ena bak, och en lätt hälta på vänster fram, av vad jag kan utröna idag, när hon stelnat till lite.    


Känns lite både och.. Jag är ledsen över att hon är skadad, men samtidigt så kom det ju rätt i tiden, eftersom det är dags för hennes nedvarvning nu.. Men hon hade ju gärna fått vara frisk ändå.. Nu avvaktar vi och ser om hältan försvinner på ett par dagar med hjälp av Back on Track paddar på natten, och lite massage dagtid. Håller mina tummar hårt.. Hon visar ingen värme eller svullnad i benen, så det kan nog vara en muskelsträckning som sitter lite högre upp. Men det är bara spekulationer.


Fina Heddan, bli frisk fort..

  

Av Jossan - 2 maj 2010 08:35

Ska försöka att överföra våra bästa bilder till den här bloggen nu istället.


Här nedan följer bilder från vårat 1½ (snart iaf) år tillsammans.

  


Februari 2009, första passet på böjt spår



Juni 2009, en ögonblicksbild, för passet gick egentligen uruselt..


Första ridhusvändan någonsin, lite spänd häst och en nervös ryttare i framvikt  

Heddan på betet 2009


  

Heddan och bästa kompisen Hedvig på betet 2009  



Heddan och jag tränar på buga, sommar 2009  

  


Juli 2009, vi travar i sommarhagen.


  

  
Bilder från våran första tävling, här mellan klasserna.  
Heddan och jag ler ikapp  
Första klassen, Heddan var i sitt livs form.
Efter första klassen, poängmässigt var vi tvåa. 



I vintras fick vi problem med galoppen efter vintervilan. Här jobbar vi på att ryggen ska hitta sin plats igen, och för att få henne att sluta sticka iväg i trav med huvudet som stjärnkikare.


  
Heddan i hagen när första snön kommit 
Heddan som klippt för första gången hos mig.  



Det var en himla kall vinter 2009-2010, minus 30 grader då och då..


  
Våren 2010


  
Sista ridhuspasset för vårterminen


  
Min fina häst med en ngt obalanserad ryttare.. Återigen i framvikt..     

Av Jossan - 1 maj 2010 19:52

Det var så här det började....

 

Min första hästupplevelse var att min farfar tog med mig till Hällastallet när jag var jätteliten. Det var ett travstall som låg ungefär där hällaköpcentrum ligger idag, om jag minns rätt.

Detta lade grunden till att jag började tjata om egen häst, och när jag precis fyllt elva så tröttnade de, och då fick jag honom!!!!!! Brave boy, min underbara supersnälla connemaraskimmel.....    Han var så söt, och underbart snäll, men inte alls så lättriden. Hinder hoppade han helst inte, och ute i det gröna försökte han gång på gång att spränga ljudvallen.. Men jag avgudade min ponny.... Tyvärr så är jag inte en av dessa tjejer som kan ha sin ponny tills man fyller 18 eller ännu längre, för när jag var 14 år så var jag 178cm lång, och kunde slå knut på benen under Bravis mage.. Då fick jag lov att inse att han kunde glädja någon annan mer än mig, och det var då som jag kom i kontakt med min farfars kusin, Monica, som hade ett halvblodssto som hon skulle sälja.

 

Stoet hette Damita, hon var ett brunt sto efter Peter Erikssons gamla hoppare Imperator, och hon kunde hoppa hus!!!

   

 

Hon hade ett rysligt humör, det small i gallret när man gick förbi boxen, men på sommaren, när jag tog ut henne till vårt sommarställe, då blev hon världens snällaste. Hon gillade nog aldrig springet i det stora stall som vi stod inackorderade i.. Dessvärre blev Damita halt gång på gång under den korta tid hon bodde hos mig. På två år hade vi nog åtta hältor, och till slut konstaterade de på djursjukhuset i Strömsholm att hon hade växande pålagringar i sina framknän.

Så mitt fina sto somnade in den våren.

 

Efter Damita så kom Lillen,

eller Little Bee   som han egentligen hette. En reslig karl på 174 cm, med dasslock till hovar, och en vikt på 860 kilo.. Kallblod? Neeej, han var ett halvblod efter Little boy- Abbé. Stor och snäll, hade lite nerver, rev en del men hoppade allt utan att stanna. På honom kunde man hoppa höööööööööööögt...... I bland höll jag mig i manen och blundade när vi red emot, men han hade ett hjärta av guld, och räddade alltid situationen. Han hade problem att hålla vikten, och var alltid mager. Aldrig har jag väl träffat en häst som ätit så mkt..   

När jag  haft Lillen i fem år, så blev han hoppig i höger galopp, och började att vägra på hinder?! Efter att ha varit iväg till strömsholm och träffat Anders Norén, och efter att vi röntgat, kunde vi konstatera att det fanns fel både lite här och var, både förslitningsskador och fel på ämnesomsättningsorganen. Så Lillen fick gå till de evigt gröna ängarna.


 

Efter Lillen följde Sibelius... 

Sebbe köpte jag 2002 av en tjej i Tillberga, Västerås.

Han var ett svenskt halvblod, men en finsk moderlivsimport fallen efter Mozart II- Matador- Leszek, avlad för dressyr men något gick nog snett med psyket för det..

När jag köpte honom var han sex år i kroppen, men bara 3-4 i knoppen.

Han hade bara gått i hage med några få uteritter de senaste två åren, hade inte gjort vidare bra ifrån sig vid kvaliten, och ställdes därför av.

Sebbe var galen...

Han var livrädd för trafik, han klarade inte av trånga utrymmen som transporter och spolspiltor. Han fixade definitivt inte att möta en annan häst i ridhuset och ha en vägg på andra sidan..

Det gick helt enkelt inte att få honom att passera då, han vände på en femöring, och galopperade åt andra hållet, och så låg man där i en hög och sprattlade, alltmedans hans bruna hästrumpa försvann över ridbanan.

Men jag älskade min häst.

  

Han var guld, hoppade i alla lägen, var alltid glad och positiv, och visste man bara vad han var rädd för och undvek det så var han som vilken häst som helst.

Sista året med Sebbe tog vi tag i dressyren.

Vid ett flertal tillfällen åkte vi och tränade för Marianne Essén på strömsholm, och tack vare henne så började vi få lite koll på tillvaron. Under en träningsvecka i början av augusti 2006 så släppte det till riktigt.

Sebbe har nog aldrig gjort så fina skänkelvikningar, inridningar, förvänd galopp. Han gjorde bakdelsvändningar och ryggade, allt bara flöt på så där härligt, och jag var så himla glad; äntligen!!

Nu skulle vi nog fixa LA, trodde Marianne, och jag växte..


Sn gick det bara en knapp månad, och så tappade han all gnista, och han började att kissa, inte bara en gång när man red, utan före, två gånger under ritten och även efter man suttit av?? Jag lät honom vila i sex veckor, och sen började skyttetrafiken till strömsholms djursjukhus.

Där kliade man sig i huvudet, och sen började plågan för sebbe..

För först blev han sprutad i ryggen, då man på röntgenbilderna kunde se fem överlappande kotor, sk kissing spines,  men trots bedövning i det området så blev det ingen förbättring av bjudningen. Och sen, en knapp vecka senare kom man på att det kanske var i frambenen som felet satt ( fast ingen böjprovsreaktion??) så då sprutade de honom där. Och så behandlade man lite i ryggen med shockwave, för säkerhets skull..

( Men om man söker lite på nätet så hittar man ganska snabbt att cortison behandling och shockwavebehandling inte ¨går hand i hand", då den ena skapar inflammation och den andra häver den.. Det ska vara två månaders mellanrum mellan dessa behandlingar..)

Och efter två behandlingar fram, och ytterligare ett återbesök, där han fortfarande inte var villig att röra sig framåt med bjudning, så kom man på att man kanske skulle spruta i bakbenen.. ( Men fortfarande ingen böjprovsreaktion..) Då sa jag nej.

Inga fler sprutor, ingen mer sjukhage. Min Sebbe var inget försöksdjur, han hade tappat all livsgnista, och det veterinären kunde lova mig var att med rätt behandling så kunde han hålla i upp till ett år till.. Med ett halvårs konvalecens.. Jättekul.

Så i julveckan så for vi, jag och Vera, som hjälper mig, med vår älskade vän till Norberg för att  han skulle få somna in. Det var jättesvårt, och inget som jag önskar ens min värsta fiende.

Sebbe var så snäll, jag ledde honom fram och stod brevid honom hela tiden, men jag var inte beredd på hur snabbt allt går när det väl sker.

Trösten var ändå att vara så nära att man kan se att själen är borta, ögonen på min vän blev tomma och stilla direkt.


Jag drömmer fortfarande om Sebbe, men bara om hur fint vi hade det under de underbara år som jag fick lära känna honom.

Jag hoppas att han vet hur mycket jag älskade honom, och hur svårt beslutet var att ta.

Världen är full av änglar, och nu har himlen fått en brun och yster ängel, full med upptåg, som verkligen förtjänar det finaste gräset de har där.


Jag glömmer honom aldrig.

 

Ett kort tag efter Sebbe gjorde den lilla kolsvarta nordisen Tello ett kort stopp i mitt liv men sen blev jag då hästlös ett längre tag för första gången sedan jag var elva..

 



Och så hittade jag då mina drömmars häst: Tom Dooley.  

 

En dag i slutet av februari 2008 så åkte jag och V ner till Tidaholm och hämtade hem honom, en svart valack på fyra år, med en liten vit stjärn i pannan. Tom var efter Dardel - Freimoor.  Följande månader så kämpade vi med inridning, och eftersom han var snäll och villig att lära så gick det som en dans, tills en dag i början av Juli, när jag hittade honom halt med fula sår över knäet på höger bak. Han återhämtade sig aldrig, och det visade sig sedan vara en fraktur i hasen, som förmodligen uppkom den dagen i hagen. Och den 1:a december somnade världens raraste häst in, evigt saknad, aldrig glömd.

   Tom Dooley, våren 2008


 
Till alla mina vänner som vandrar på klöverängarna:
En sliten grimma hänger i mitt stall.
En blanknöt sadel ligger på sin pall.
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är.

Min ponny nu nått slutet på sin färd.
Hans hovtramp hörs nu i en annan värld.
Han i klöverängar går på vall.
Jag är ensam i mitt tomma stall.


Han var en vän, just en sån vän
man ej tror finnes på vår jord.
Jag ofta sade dessa ord.
Du är en bra kamrat, en god kamrat
Hans ögon gav mig svar
Den bilden i mitt minne lever kvar



En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände honom bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar.

 


Presentation


Välkommen hit!

Kul att just du hittade till oss. Här kan du läsa om allt som rör min häst, lite om min familj och en hel del ur min vardag. Och du.. Glöm inte att lämna en signatur i bloggen. :)

Om oss:

 

 

Josefine Nordberg Karlsson

 

 

Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.

 

Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!

 

Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!

     

         

   

 



 

 

Mina änglar:

Heavenly Dreams "Heddan"

2003-2012

 

 

      

Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..   

 

 Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän... 

 

  Quimero

f 20110528

E: Galope P

U: Heavenly Dreams

 

 

 

Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel.. 

 

I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

 



Gästbok

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

Länkar

Senaste inläggen

En tillbakablick

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4
5
6 7 8 9
10 11 12 13
14
15 16
17 18 19 20 21 22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<<
Maj 2010 >>>

Vädret hos oss

Väder Västerås

RSS

Fråga oss!

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ himmelskadrommar med Blogkeen
Följ himmelskadrommar med Bloglovin'

Följ oss

Follow on Bloglovin

Följ oss

Follow on Bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se