Heddan är ett supertrevligt sto, ca 167 cm över manken. Hon är lätthanterlig i det mesta, snäll och go att pyssla med, pigg och alert i ridningen.

Heddan är min alldeles egna och första varmblodstravare. Jag har inte så många positiva erfarenheter av så kallade ridtravare sedan tidigare, men sedan jag skaffat mig Heddan så har jag blivit varse om att det finns många duktiga ryttare med ridtravare därute i hästsverige.

Tillbaka till Heddan då:

Hon har gått i travet tills hon sommaren 2008 istället skulle skolas om till ridhäst. Inriden var hon redan, då hon gått i montéträning, men hon hade inte skolats någonting i annan ridning. Jenny och hennes mamma Ewa hade i januari när jag köpte henne hunnit så långt som att de longerade henne i samtliga gångarter, och de hade även hunnit med att testa någon uppsutten galopp.

Jag ville dock testa av det mesta själv, och startade om från början. Det har inte varit en dans på rosor, men, det har varit ett nöje att lära känna Heddan, som är en otroligt samarbetsvillig häst, som aldrig säger nej, utan alltid försöker göra sitt bästa.

Vi har testat att hoppa, och det går sakta och helt ok framåt, men någon hoppestjärna tror jag aldrig att Heddan blir. I dressyren så har vi börjat att befästa skänkelvikningar, och vi övar på övergångar mellan gångarterna för fulla muggar. Heddan har mkt franskt blod, och har därför även passen i sig. Vilket inte alltid är så roligt när man vill att hon ska göra bra övergångar mellan trav och galopp..

De framtidsplaner jag har för Heddan är väl att befästa lite fler skolor hos henne. Kanske köra henne något själv, men inte i lopp då förstås, utan bara ut och jogga.

Tror att hon skulle kunna komma att bli en bra mamma i framtiden, men det får tiden utvisa.

Som travhäst sett så har hon en schysst stamtavla, men mest gammalt blod, så ingenting eftertraktat inom travaveln. Men vem vet.. Under har skett förr..

Hon kan vara en smula vass mot de andra hästarna i hagen, då hon är ganska ranghög, men hon drar sig helst undan och går för sig själv.  Med människor så är hon istället väldigt sällskaplig, och älskar att bli ompysslad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...